Väck mig...
Förlåt.
Jag trodde aldrig att mitt tusende inlägg skulle handla om det här. Men som vanligt så visar det hur liten man är i livet.
Trötta riddare, var sover du ikväll? Din godhet kan ta dig varsomhelst, men var, och varför, sover du ikväll?
Några veckor innan du fick reda på det så var vi ute på krogen. Du, jag, Bot-mannen, Steve och Christian Ruutu. Kommer du ihåg?
Du berättade om dig. Jag lyssnade, med öron större än jag någonsin förmått at utvidga. Du berättade om, hur och varför - och jag lyssnade.
Jag har alltid dyrkat dig - om än i smyg. Du har alltid varit min idol och min förebild. Min hjälte.
...och hjältar dör aldrig.
Jag sa det aldrig till dig - men någonstans kände jag att du visste om det hela tiden.
Du lärde mig att det finns någonting utanför fotbollen. Du lärde mig om livet och kärleken. Utan att du visste om det så lärde du mig.
Jag såg dig första gången då du sprang över en lyckans glada äng. Du fick mig att se och älska det du såg och älskade.
Vi ska för alltid älska, du och jag.
Jag hälsade inte på dig. Inte en enda gång. Jag ville så gärna - men jag kunde inte. Jag var rädd. Jag var så fruktansvärt rädd. Jag var självisk.
Det är någonting jag kommer att få leva med - och jag kommer aldrig någonsin att förlåta mig själv för det.
Jag sa aldrig hej då - men å andra sidan finns det inga farväl i min värld. Bara ett "lycka till, vi ses".
Lycka till. Vi ses.
Kl.11.40 fick jag ett meddelande om dig. Jag reagerade inte. Jag tog inte in det. Det var inte sant. Jag tänkte på det hela tiden. Men det var inte sant.
Jag köpte ett sexpack öl och försökte dricka mig bort. Men ju mer jag drack, desto närmare kom jag verkligheten. När jag var inne på min sista öl så ringde telefonen. Det var farsan. Han bekräftade det jag redan visste.
Då brast allt.
Jag stängde in mig på toaletten och lät tårarna spruta. Jag trodde att jag hade gråtit färdigt, men så lite jag visste.
En stund senare ringde morsan - och då var det bara att stänga in sig på toaletten igen. Verkligheten hade kommit ifatt mig.
Det smärtar att tänka på dig. Men jag har inte ont. Minnet av dig får mig att både le och brista ut i skratt.
Jag bad för dig varenda dag.
Du var mer än bara en tränare för mig. Du var min mentor, och vägledare i livet.
Så många djupa och alkoholromantiska samtal vi haft genom åren. Du förstod verkligen mig.
Jag minns en kväll hemma hos Roos för ett par år sedan. Jag såg att du satt och stirrade på mig väldigt länge, sedan böjde du dig fram och sa:
- Jag tycker att du ska bli journalist, Jone. Jag tycker verkligen det. Du skulle passa som journalist.
Men det starkaste, och bland de första, intrycket du gjorde på mig var på ett öltält för 100 år sedan. Då jag fortfarande var ett blöj-barn. Vi möttes utanför bajamajorna, och du sa:
- Jone...I like you.
I like you too, Örjan. I like you a lot.
Postat av: Lingen
Örjan är en ängel som alltid kommer att vara med oss. Jag minns när jag kom till kbk. Hur han hjälpte och stöttade mig in i den underbara grupp vi e. Han var som en extra storebrorsa som man alltid kände sig otroligt trygg hos. Du lämnade oss alldeles för tidigt, livet känns grymt orättvist just nu. Älskade Örjan, vila i frid.
2008-11-26 @ 19:18:04
Postat av:
Örjan var alltid en person man kunde lita på. Det spelar ingen roll vad det gällde, det alltid att prata med honom. En snällare och varmare människa kan man inte hitta.
Han var han en ventil mellan mellan spelarna och ledarna, vilket gjorde att man både hade respekt för honom, samtidigt som han var "en av spelarna".
En sådan person som Örjan lämnar ett enormt tomrum efter sig.
Du är för evigt saknad.
2008-11-26 @ 23:26:08
Postat av: Jone
Till dig
2008-11-27 @ 10:50:55
Postat av: Savela
Allt är så jävla trovärdigt när du skriver Jone. Jag vet att Örjan tycker mycket om dig. Vi har ofta talat om dig som en otroligt god vän och spillevink.Han har alltid haft ett gott öga till dig och det har jag också för den delen. Det vi gjorde sist vi var ute och härja var så jäkla kul. Glömmer aldrig lagkortet vi tog på Örjans direktiv mitt i stan en lördagkväll!!!! Så jävla skoj vi hade, Du, Jag och Örjan. En sak vet jag att han sa till dig då... Jone... Jag Älskar Dig!!! Och jag lovar dig att han menade det. Tero.
2008-11-27 @ 20:50:58
Postat av:
ikväll tändes ljus och lämnades blommor vid runevallen till minnet av örjan... Det kom massor av folk...
2008-11-27 @ 22:02:19
Postat av:
Det finns inte ord att beskriva saknaden. Mina beklagelser går till de nära och kära. Jag kommer alltid att sakna dig, du underbara varelse...
2008-11-28 @ 23:49:16
Postat av: Jone
På fredagkväll blir det antagligen någon form av samling nere vid klubbhuset, om man vill och känner för det. Det blir en möjlighet att bara få sitta ner tillsammans och prata. Det blir nog runt 18.00-tiden - men Ralle kommer att höra av sig mer om det.
2008-11-30 @ 20:48:33
Postat av:
Kan inte minnas senast jag grät. Har alltid haft svårt att visa känslor,ända tills den kanske värsta dagen i mitt liv.
När beskedet kom på telefon brast allt för mig.Det gick inte att kontrollera känslorna. Tårarna forsade ner för kinderna, jag blev helt tom.
Det kan inte vara sant, det kan verkligen inte vara det. Varför ska livet vara så otroligt orättvist?! Varför ska just du som har ett hjärta av guld och en djuphet som inte går att beskriva med ord behöva lämna in. Vid din ålder och med din hälsa ska det inte behöva vara några bekymmer, det bara är så! men jag har tydligen fel, allt kan hända! och även den BÄSTA. Örjan var verkligen den bästa. Kan inte minnas ett ont ord du sagt med flit till mig eller till någon i min omgivning.
Har så många bra och roliga minnen av dig. Ena stunden var du inte riktigt klok med din humor och andra stunden var du som min bästa vän som man kunde öppna sig mot och få tillbaka så mycket omtanke och peppning blandat med kärlek.
Kommer aldrig glömma när du frågade en person i laget om mig, vad dom tyckte om mig mm. sen sa du till personen att (jag) verkar ta hand om folk och vara en bra kompis. Det är sånna saker som gör att man blir så otroligt glad.
Det kommer bli ett stor tomrum utan dig, men jag kommer aldrig att glömma dig.
Älskar dig!
2008-12-01 @ 19:54:43
Örjan är en ängel som alltid kommer att vara med oss. Jag minns när jag kom till kbk. Hur han hjälpte och stöttade mig in i den underbara grupp vi e. Han var som en extra storebrorsa som man alltid kände sig otroligt trygg hos. Du lämnade oss alldeles för tidigt, livet känns grymt orättvist just nu. Älskade Örjan, vila i frid.
Örjan var alltid en person man kunde lita på. Det spelar ingen roll vad det gällde, det alltid att prata med honom. En snällare och varmare människa kan man inte hitta.
Han var han en ventil mellan mellan spelarna och ledarna, vilket gjorde att man både hade respekt för honom, samtidigt som han var "en av spelarna".
En sådan person som Örjan lämnar ett enormt tomrum efter sig.
Du är för evigt saknad.
Allt är så jävla trovärdigt när du skriver Jone. Jag vet att Örjan tycker mycket om dig. Vi har ofta talat om dig som en otroligt god vän och spillevink.Han har alltid haft ett gott öga till dig och det har jag också för den delen. Det vi gjorde sist vi var ute och härja var så jäkla kul. Glömmer aldrig lagkortet vi tog på Örjans direktiv mitt i stan en lördagkväll!!!! Så jävla skoj vi hade, Du, Jag och Örjan. En sak vet jag att han sa till dig då... Jone... Jag Älskar Dig!!! Och jag lovar dig att han menade det. Tero.
ikväll tändes ljus och lämnades blommor vid runevallen till minnet av örjan... Det kom massor av folk...
Det finns inte ord att beskriva saknaden. Mina beklagelser går till de nära och kära. Jag kommer alltid att sakna dig, du underbara varelse...
På fredagkväll blir det antagligen någon form av samling nere vid klubbhuset. Det blir en möjlighet att bara få sitta ner tillsammans och prata. Det blir nog runt 18.00-tiden - men Ralle kommer att höra av sig mer om det.
Kan inte minnas senast jag grät. Har alltid haft svårt att visa känslor,ända tills den kanske värsta dagen i mitt liv.
När beskedet kom på telefon brast allt för mig.Det gick inte att kontrollera känslorna. Tårarna forsade ner för kinderna, jag blev helt tom.
Det kan inte vara sant, det kan verkligen inte vara det. Varför ska livet vara så otroligt orättvist?! Varför ska just du som har ett hjärta av guld och en djuphet som inte går att beskriva med ord behöva lämna in. Vid din ålder och med din hälsa ska det inte behöva vara några bekymmer, det bara är så! men jag har tydligen fel, allt kan hända! och även den BÄSTA. Örjan var verkligen den bästa. Kan inte minnas ett ont ord du sagt med flit till mig eller till någon i min omgivning.
Har så många bra och roliga minnen av dig. Ena stunden var du inte riktigt klok med din humor och andra stunden var du som min bästa vän som man kunde öppna sig mot och få tillbaka så mycket omtanke och peppning blandat med kärlek.
Kommer aldrig glömma när du frågade en person i laget om mig, vad dom tyckte om mig mm. sen sa du till personen att (jag) verkar ta hand om folk och vara en bra kompis. Det är sånna saker som gör att man blir så otroligt glad.
Det kommer bli ett stor tomrum utan dig, men jag kommer aldrig att glömma dig.
Älskar dig!