Jag ska nog lyckas

Oh la la. Jag har tur. Det är inte ofta jag är sjuk. Inte nu, inte förr heller. Jag tror att jag gick flera år i lågstadiet utan att missa en skoldag. Jag har klarat mig bra genom åren. Men nån gång, då och då, drabbas även jag. Som i torsdags.

       Vaknade och kände mig inte helt genomhärlig i kroppen. Mådde inte dåligt så, men det kändes...oroligt. "Skit i det" tänkte jag och åkte i skolan, eftersom vi hade en redovisning som var tvunget att genomföras. Och sedan sket jag. Men, jag hann i alla fall genomföra redovisningen, då vi lyckligtvis var först ut av alla tolv grupper. Sedan åkte jag hem och bäddade ner mig. Magsjuk. Kan man känna sig mer eländig än när man är magsjuk?

       Men jag visade motståndskraft och var på benen igen redan dagen därpå. Halvt tillbaka. Trodde såklart inte på att få vara med i helgens match mot Juventus - men då flera andra i laget saknades på grund av skada och sjukdomar så blev det så ändå. Om jag hade fått spela en längre tid i matchen så hade jag nog gått under, men nu blev det lite drygt en kvart - och det räckte till. Var helt slut efteråt, hade inga krafter alls.

       Dessvärre förlorade vi mot tippade topplaget Juventus med 2-1, och det efter en till stora delar väl genomförd match. Vi försvara oss, ånyo, väldigt bra och lyckades stoppa deras giftiga offensiva spelare - men tyvärr orkade vi inte riktigt att hota tillräckligt framåt. Vi fick ändå in en reducering med kvarten kvar av matchen, och försökte verkligen forcera in en kvittering. Men vi orkade inte riktigt. Trist, men om detta skulle komma att vara ett av seriens topplag så är insatsen ändå ganska godkänd.

       Nehe, tillbaka till hemtentan då?

      Långfredagen var det fotboll. Bortamatch mot nykomligen Bosna-92 - och det var jävlar i min lilla låda ett satans lag till att gnälla. På det mesta. Ruffigt spelade de också, pojkarna. Men vi var kontrollerade. Tror de fick strax under 200 gula kort, medan vi bara fick ett. En seger som dock inte gav några poäng. Matchen då? Ja den slutade 2-2. När vi summerar säsongen så kommer nog det här vara en match som vi känner att vi borde ha rott hem - men som den såg ut får vi vara nöjda med en poäng. Vi spelade bra i första, tog ledningen två gånger om, men lik förbannat var det ändå 2-2 i halvtid. En o-vaken försvarsinsats plus en horribel straffspark gjorde att Bosna fick nätrassel. Men i andra tog de faktiskt över, och vi fick svettas för att klara det. Nåväl, fortfarande obesegrade efter två omgångar. Dessvärre även ovunna - men det kommer!

       Påskafton spenderades uppe i Västanhed på dagen. Hade tänkt mig ett premiärdopp i Hedströmmen, men då handen dog av skräck när jag doppade den i vattnet så bestämde jag mig för att skjuta på det. Ett moget beslut. Sedan såg vi två svarta mambor. Det måste det ha varit - eller världens största huggormar, utan mönster. Väste åt oss gjorde de också, fanskapen. Mycket olustigt, måste jag säga.

       Kvällen avverkade vi hemma hos Kocken för grillning och Singstar. Bra kväll. Rolig.

       Dagen därpå, gårdagen, påskdagen, vankades det först dop i Västerås för Calle kusins dotter Ebba. Därefter drog vi över till Storebror Thomas där det var kalas för Brorsdotter Freja som fyllde 5 år. Man var rätt mör när man kom.

       Och idag...ja då sitter jag här. Första grästräningen ikväll på Runevallen. Härlig känsla.

 

 

Jag mår bra av köpa saker. En del uppfattar mig som snål, och det är jag nog i vissa lägen. Jag tycker mycket lite om onödiga utgifter - som att tanka bilen full, att betala för Spotify eller att beställa hemleverans för pizza. Jag gör det bara inte.

        Jag tittar inte aktivt efter extrapriser när jag handlar mat, och väljer oftast inte det billigaste - men jag handlar aldrig jättedyr mat. Att betala räkningar är en sorg. När saker börjar röra sig över 1000 kronor så får jag svår ångest, vad det än gäller - och det bär mig emot att betala 159 kronor för ett fotografi för att förnya körkortet.

        Men att handla små saker, då och då, det gör jag gärna - även fast det ofta tenderar att smyga sig uppåt 500 kronor åt gången. Jag mår bra av det, att handla. Det är en härlig känsla att fylla en varukorg med livsmedel, och att spontanhandla kläder för ett par hundringar skänker mig ett välbehag som jag har svårt att få någon annanstans.

         Det är inte ultimat när man är en fattig student med ett halvtidsjobb - men jag måste. Det handlar inte om att jag är oekonomisk eller oansvarig - jag väljer hellre att handla lite små saker här och där och istället lever lite snålt inom andra områden. Jag måste ha det där, den där vardagslyxen, de där små sakerna som piggar upp den annars strama och gråa vardagen.

         Alltså, det skulle aldrig falla mig in att köpa ett Playstation - hur roligt det än skulle vara - och jag har ännu inte inhandlat någon ny dator, trots att skärmen spruckit på den gamla - eftersom det finns ju sladdar att koppla till teven! Men att köpa ett par nya solglasögon, fastän jag redan har ungefär 30 stycken, eller att köpa nya skor eller jeans, som jag redan har till maximala bristningsgränsen - det gör jag gärna!

         Den där vardagslyxen, den måste man vara rädd om.

Påsklov! Det låter det. Det är ju vad jag har, i och med att jag jobbar inom skolan numera - men riktigt ledig är jag inte. Dels hade jag VFU, praktik, idag på förskolan - som en del av pluggandet - och dels har jag ju just det...pluggandet till förskollärare. Inga lov där inte.

        Men imorgon ska jag väl ta det lite ledigt, hade jag tänkt. Så gott det går. Lite sovmorgon sådär, en härlig engelsk frunch, lite tvättning och städning, och kanske lite nödvändig handling.

        Dock har jag den där litteraturen som jag måste traggla med, så helt ledigt blir det väl inte.

 

Annars var det ju seriepremiär i helgen. Härlig känsla det där. Hemmaplan, seriepremiär, derby mot Munktorp och känslan av att försäsongen är över. Och det kändes bra, inledningsvis. Vi var så där överlägsna som man hade hoppats på. I princip spel mot ett mål i den första halvleken.

        Men det är ju det där med att man måste göra mål också. Det hade vi lite svårt för. Ironiskt nog behövde Munktorp bara en målchans för att göra mål i den första halvleken, en målchans som...inte borde ha resulterat i mål.

        Vi kom dock igen och kvitterade i den andra halvleken, och då var känslan att vi skulle vända och vinna. Så får Munktorp sin andra målchans i matchen - och gör mål. Markeringsmiss. Obra. Så vi köttar, försöker, skapar, matar - och tillslut, på fisens mosse, i matchens slutminuter så lyckas vi böka in bollfan.

         En bitterljuv känsla efteråt. Såklart skönt att vi tillslut grejade en poäng - men som matchen såg ut borde det ha varit tre stabila poäng. Fast vi har bara oss själva att skylla, det går ju ut på att göra mål, inte att sätta bollen i ribban ett par gånger eller att skjuta bredvid eller över eller rakt på.

         Nåväl, vi får ta med oss det positiva, att vi försvarar oss bra större delen av matchen och skapade mycket. Målen måste komma om vi fortsätter så.

         Bosna 92 nästa. Heja!

 

En vecka kvar till seriepremiären, och igår genrepade vi mot IK Viljan från Strängnäs. Ett lag vi mött ett antal gånger tidigare försäsonger, och som vi vanligtvis brukar ha rätt svårt mot - men inte igår!

      Vi bjöd på en första halvlek som var mycket bra, där vårt spel kontra Viljans spel fick dem att se ut som ett division 4-lag, och inte ett division 3-lag som de faktiskt är. Vi rullade bollen bra, med tålamod, och visade upp en samlad och stark defensiv. 2-0 var ställningen i halvtid, och hade vi fått dit ett mål till så hade halvleken varit närmast perfekt.

       Den andra halvleken blev inte fullt lika bra ifrån vår sida. Istället för det tålamod vi hade i den första halvleken så började vi tjonga bollen långt så fort Viljan satte press på oss, så det blev ett böljande spel fram och tillbaka. Dock lyckades vi freda vårt mål bra, förutom en gång, då en Viljan-spelare fick lite för fritt utrymme i straffområdet och då passade på att cykelsparka bollen i mål. Snyggt, men lite onödigt.

       Segern var ändå ett faktum efter slutsignalen, och känslan var ändå mer skön än oskön efteråt, med en vecka kvar till seriepremiären. Nästa helg smäller det alltså, och det rejält då vi gästas av nykomlingarna Munktorps BK. Derby direkt, med andra ord, vilket ska bli roligt och intressant. Matchen kommer att spelas på Centralvallens konstgräs, då Runevallen inte är spelduglig än, och vi får se om det talar till vår fördel är om det är sak samma.

        Fick hoppa in tidigt i den andra halvleken igår och spela på innermittfältet, för andra gången denna försäsong, och även om det är en ovan position och man känner sig lite vilsen till en början så är det faktiskt roligt. Bara att spela över huvud taget är ju roligt, och jag spelar vart fan jag än blir tillsagd. Efter en stund ändrade vi om i laget, och då klev jag ner på högerbacken, vilket är mer naturligt för mig, även om jag kände att jag inte hade så mycket att göra.

        Mmm, april och seriepremiär. Det om något är ju ett tydligt vårtecken, inte sant?

 

The Lord blessed me with a vilodag idag, i form av att skolan hade studiedag. Inget jobb, med andra ord - vilket var precis vad doktorn hade ordinerat, efter att ha suttit två dagar i helgen och gnolat och skrivit på terminens andra hemtenta till mitt eget pluggande.

       Till min vana trogen hade jag skjutit upp skrivandet fram till...ja så jävla långt det bara gick. Jag hade ändå ett inre lugn, blandat med ångest och panik - men det gick bra! Eller...det gick. Trodde jag skulle ha ett bättre humm om min egen insats efter att ha avverkat en hemtenta - men precis som förra gången så har jag ingen aning. Då trodde jag att det lika gärna kunde bli underkänt som godkänt - och jag fick VG! Nu känner jag likadant, men jag hoppas verkligen på att bli godkänd.

        Uppgiften denna gång var att skriva om en av alla pedagoger/filosofer/tänkare som vi läst om under den senaste delkursen - och mitt val föll slutligen på Pestalozzi. Ni vet. Ja han hyste en enorm kärlek till barnen i alla fall, och jag tyckte han verkade vara en väldigt sympatisk figur - och inte minst en naiv drömmare, vilka jag är väldigt svag för.

        Så nu svävar jag i ovisshet tills betyget kommer - men jag känner bara lättnad att det är över. Nu ser jag fram emot nästa delkurs, som går i estetiska färdigheters tecken. Sång, musik, dans, sagor, bild och hela fadderullan. Ska bli intressant.

 

Och! Till något annat. Vi är i dessa tider då deltagare till årets stora program börjar droppas. Mitt egna silly season, kan vi säga.

         Let's dance har ju redan börjat, så det skiter vi i. Mästarnas mästare rullar för fulla muggar, så där får vi vänta på nästa säsongs deltagare, men jag tror och hoppas på både Gunde Svan och Frank Andersson. Hittills har det varit en bra säsong, med Tommy Söderström som solklar favorit - både nu och då det begav sig i mitten på 90-talet med alla hockeybilder, alltid Söderström framför Tommy Salo. Sedan spelas ju Stjärnorna på slottet in på sensommaren, så även där få vi nog vänta några veckor innan det börjar hända något på deltagar-fronten.

         Alltså...det jag ville komma till är ju Så mycket bättre, som börjar ta form. Orup är ju klar, och det gillar jag, honom har jag önskat en längre tid. Han är ju både folklig och småcool, som Plura, Ulf Dageby, Mikael Wiehe och Miss Li.

         Även Amanda Jensen är klar, och henne gillar jag också, och hon får väl fylla ungdomsplatsen som Darin, Agnes och för all del även Laleh haft. Därefter presenterades Ola Salo, och nog har jag haft honom i tankarna genom åren, så det blir nog bra.

         Sedan påstås det idag att Carola är klar, och det är klart att man förväntat sig att hon kanske skulle vara med något år, även om jag trodde att hon själv ansåg sig "för stor" för Så mycket bättre - och det är väl ingen drömartist, men det får väl gå. Hon får väl fylla den folkkära platsen som Ledin, Lill-Babs, Uggla, Lasse Berghagen och Lill Lindfors haft.

         Vidare spekuleras det om Oskar Linnros, Lisa Nilsson och Kleerups medverkan. Kleerup - okej. Han får väl fylla bad-guy-platsen och berätta om sina skandaler och bjuda på sköna kommentarer när det krockar med de andra (läs; Ken Ring och Olle Ljungström). Men Oskar Linnros, nej tack så mycket. Vi två har aldrig g:at rent musikaliskt, och han är ingen personlighet i den bemärkelsen att han skulle tillföra något, tror jag, så det vore en besvikelse. Lisa Nilsson - gärna, men då i förmån för Carola. Inte för att de lirar i samma musikaliska rum, men för att de tar ut varandra på något sätt.

          Nej, jag vill ha någonting extra. Något bra, och helst "skönt". En Ebbot eller (nåja) Di Leva. Varför inte...Stefan Sundström eller Wille Crafoord?

          Nina Persson hade varit grym, men hon tackade ju nej. Andra önskningar jag haft genom åren är Björn Skifs, Tommy Körberg, Robyn, Pelle Almqvist och Per Gessle. Tyvärr tror jag Gessle ser sig för fin och stor och bra för detta sammanhang, vilket går att diskutera, men jag tror att han är lite snobbig på det sättet. Håkan Hellström vill jag inte ha med, för det skulle förstöra så mycket för mig, även fast jag älskar honom. Mauro Scocco hade varit enormt grymt, på alla plan, men han vägrar ju. Lundell, Thåström, Winnerbäck och Jocke Berg är det ju bara att glömma.

           Nej, det får bli som det blir, och ibland blir det oväntat bra, när oväntade artister tackar ja, och det ser väl just nu halvlovande ut.