Vänner...
Fy satan! En hektisk period ligger nu bakom mig, och det känns för första gången som att man kan andas lite. En stund. Ett tag. Hur framtiden ser ut är ovisst, men det tänker jag inte tänka på nu.
En muntlig redovisning i torsdags, följt av en hemtentamen i matematik i fredags, följt av en hemtentamen i språkutveckling igår, fick sätta punkt (eller pausering) för en tid av mycket ångest, mycket litteratur, många teorier, många olika moment, och krav på att prestera fast man inte är helt med i matchen. Nej, det har sannerligen inte varit någon rolig start på den tredje terminen av utbildningen. Glädjen och motivationen har dippat otroligt mycket. Förhoppningsvis vänder det nu, i och med nästa delkurs, men jag är väl inte helt säker då det handlar om natur och teknik. På nåt sätt ser jag konturerna av matte-spökena flaxa runtomkring. Vi får väl se.
Utöver studierna har det nästa enkom handlat om jobbet och fotbollen. Det första har varit ett härligt andningshål - det andra har varit ett andningshål, fast inte lika härligt. Nog sagt om det.
Och nu stundar påsken - och i och med det; påsklov. Fast bara från jobbet, inte från plugget. Och veckan därpå så lämnar jag landet tillsammans med Storebror Thomas och Brorson Erik. Budapest, Ungern, väntar då. Looking forward, in deed.
