En ballad om det som varit, det som är och det som kommer
Det var en gång fyra filosofer. (Eller...egentligen var det bara tre filosofer, för den fjärde filosofen tvivlade så starkt på Man Uniteds kapacitet att han var tvungen att övervaka deras - på förhand redan klara - kvartfinalsseger över Roma.)
De samlades på Ladugårdsvägen 15 för att utbyta, delge eller bara spotta ur sig tankar och funderingar kring det som i folkmun kallas för "Livet".
Man måste ha nyladdade batterier för att orka genomföra en sådan ansträngning - så därför förtärades en bit kycklig, en bit biff och en jävla massa ris. Lägg därtill en salig samling av paprika, tomater och en hel del gröna grejer.
Allt detta sköljdes ner med jäst saft.
En kort återblick på vad som en gång hände i våra liv, följt av en kort men rolig inblick i en tokig elefants liv fick sedan utgöra den sista delen av kvällen på Ladugårdsvägen 15. För därefter kom den fjärde filosofen (om man nu kan kalla honom för filosof) tillbaka ifrån sin frånvaro och förkunnade att " -Nu får ni gå hem."
Så de tre filosoferna gick ut i den svarta och friska natten, för att låta den fånga in oss. Men vid närmare eftertanke så var det bara två filosofer denna kväll, för den tredje filosofen kände att den korta vägen hem skulle bli väldigt lång om att han inte började färdas på den omgående. Med andra ord tog han den enkla vägen hem.
De två filosoferna kände dock att kvällen var alldeles för bra för att kastas bort - och därför bosatte de sig på Ladugårdsvägen 24, i vad som kändes som ett halvt liv.
Saften fortsatte att flöda - och plötsligt rasslade det till. Den ena klarheten efter den andra uppenbarade sig, och allting blev plötsligt väldigt begripligt och meningsfullt. Allt mellan Ladugårdsvägen 24 och New York kändes plötsligt relevant, från det tre-dagar-gamla glaset på bordet till en pojke vars första fylla hemsöker honom än idag. Idag, igår, imorgon - allt betydde någonting.
Kring halv två skiljdes de två filosoferna åt. Aningen rikare, aningen lättare.
Mellan alla åsikter, värderingar och funderingar fanns det också utrymme för skratt.
Det här är vad vi skrattade åt.
De samlades på Ladugårdsvägen 15 för att utbyta, delge eller bara spotta ur sig tankar och funderingar kring det som i folkmun kallas för "Livet".
Man måste ha nyladdade batterier för att orka genomföra en sådan ansträngning - så därför förtärades en bit kycklig, en bit biff och en jävla massa ris. Lägg därtill en salig samling av paprika, tomater och en hel del gröna grejer.
Allt detta sköljdes ner med jäst saft.
En kort återblick på vad som en gång hände i våra liv, följt av en kort men rolig inblick i en tokig elefants liv fick sedan utgöra den sista delen av kvällen på Ladugårdsvägen 15. För därefter kom den fjärde filosofen (om man nu kan kalla honom för filosof) tillbaka ifrån sin frånvaro och förkunnade att " -Nu får ni gå hem."
Så de tre filosoferna gick ut i den svarta och friska natten, för att låta den fånga in oss. Men vid närmare eftertanke så var det bara två filosofer denna kväll, för den tredje filosofen kände att den korta vägen hem skulle bli väldigt lång om att han inte började färdas på den omgående. Med andra ord tog han den enkla vägen hem.
De två filosoferna kände dock att kvällen var alldeles för bra för att kastas bort - och därför bosatte de sig på Ladugårdsvägen 24, i vad som kändes som ett halvt liv.
Saften fortsatte att flöda - och plötsligt rasslade det till. Den ena klarheten efter den andra uppenbarade sig, och allting blev plötsligt väldigt begripligt och meningsfullt. Allt mellan Ladugårdsvägen 24 och New York kändes plötsligt relevant, från det tre-dagar-gamla glaset på bordet till en pojke vars första fylla hemsöker honom än idag. Idag, igår, imorgon - allt betydde någonting.
Kring halv två skiljdes de två filosoferna åt. Aningen rikare, aningen lättare.
Mellan alla åsikter, värderingar och funderingar fanns det också utrymme för skratt.
Det här är vad vi skrattade åt.
Kommentarer
Postat av: S
Mycket mycket bra
Trackback
