Jag ska nog lyckas

Äntligen tillbaka!
     Blogg.se har bytt plattform så det har inte gått att skriva på flera dagar. Därför finns nu mycket att ta igen.

Ja fy fan.

     Vinst i söndags med b-laget - men vilken jävla bedrövlig match!

      Visst det var en stenhård grusplan, och visst - många gjorde sin första match för i år, men va fan...bättre måste man kunna kräva.

      Vi hade behövt en playmaker som kan hålla i bollen och vårda den ömt som en nyöppnad Lapin Kulta. Typ en Christian Ruutu.

      Det kan inte ha varit kul för publiken att titta på, så det är bara att be om ursäkt. Dock var det skönt att få 90 minuter i kroppen - och inga känningar i varken knäet eller äggstockarna.

      Det var bra.

*   *   *    *

Vad gäller Ögir i lördags så blev det ingenting.

      Jag menar, va fan... Inte nog med att det inte var någon "klassträff" (jag vet...jag pratar mycket om den här "klassträffen"...lite töntigt, faktiskt), jag skulle även upp och jobba tidigt på söndag. Plus att det var match på söndag, så att sitta och sugen på någon kall var det ju inte heller tal om.

      Jävligt surt. Jääävligt surt. Men det kommer fler gånger. Eller också så var det här sista chansen...

Det blev film istället och tidigt i säng - men det var knappt att jag vågade stänga ögonen. Vill ni se en riktigt jävla snuskigt läskig film så ska ni se The Eye.

      Fy fan, det var länge sedan jag blev så rädd av en film - och det var tur att Jag-älskar-dammsugare-mannen och Bläckfisken var där, annars hade jag inte vågat sett klart filmen.