Jag ska nog lyckas

Ibland får man åka på riktigt jävla tråkiga jobb. Typ orientering, eller brottning.
     Invigningen av Åbågens motocrossbana idag var inte ett sådant jobb. Det var faktiskt det roligaste jobb jag gjort på länge.
     Hyfsat väder, bra bemötande, gratis hamburgare, trevliga pratstunder med motocrossåkare - och ett jävla ös i kurvorna. Riktigt manlig sport faktiskt, och jag häpnade över åkarnas mod/dårskap när de flög över hoppen i banan. Jag var även utrustad med en kamera och fick ett par grymma bilder för en gång skull.
     Långt inne i den mörka skogen låg banan - och jag kände mig som en riktig fältreporter där jag sick-sackade mellan kurvorna med anteckningsblocket i högsta hugg. Som om jag vore en grävande journalist som åkt till världens ände för att snoka fram världshemligheter. Nog för att det handlade om motocross - men ändå, känslan var densamma.

Däremot var damernas division 3-premiär riktigt jävla boring.
      Kalla mig en mansgris och macho - men damfotboll är helt värdelöst. Det är inte det att de är katastrofalt dåliga, det rår de inte för. Men hela grejen, att springa och skratta för minsta lilla misstag eller snespark man gör, det blir bara...skrattretande.
      Jag hatar damfotboll.