Why, Hakan. Why? ...och samtidigt - grymt
Jag läste en intervju med Håkan Nesser häromdagen - och den gjorde mig både förtrollad och grymt avundsjuk.
De facto var följande: Han hade precis skrivit klart en ny roman, barnen var utflugna och hans fru hade över ett års kompledighet att ta ut.
Vad då göra?
Enkelt. Sälja lägenheten, lägga möblerna på förvaring, köpa en husbil, åka tvärs igenom USA, och bo i New York i ett år.
Det var precis vad Nesser och hans fru gjorde, tillsammans med parets två hundar. Efter 77 dagar på de amerikanska landsvägarna, i en stor jävla husbil med alla tillbehörigheter, så bosatte de sig i en hyrd vindsvåning i Manhattan i ett år.
Låter lite på ett ungefär sådär halvdant liksom som någonting jag typ skulle kunna tänka mig att göra. Liksom. Typ. Ungefär.
De facto var följande: Han hade precis skrivit klart en ny roman, barnen var utflugna och hans fru hade över ett års kompledighet att ta ut.
Vad då göra?
Enkelt. Sälja lägenheten, lägga möblerna på förvaring, köpa en husbil, åka tvärs igenom USA, och bo i New York i ett år.
Det var precis vad Nesser och hans fru gjorde, tillsammans med parets två hundar. Efter 77 dagar på de amerikanska landsvägarna, i en stor jävla husbil med alla tillbehörigheter, så bosatte de sig i en hyrd vindsvåning i Manhattan i ett år.
Låter lite på ett ungefär sådär halvdant liksom som någonting jag typ skulle kunna tänka mig att göra. Liksom. Typ. Ungefär.
Kommentarer
Trackback
