Uppåt, tack...

Nu har han lämnat huset.
     Lillebror har begett sig till nordligare breddgrader - Luleå, närmare bestämt - för 10 månaders studier. Även om jag inte har hunnit känna efter så är det...tommare. Nu finns det ingen att retas med, ingen att irritera, ingen att härja med, ingen att bråka med, ingen att skoja med.
    Jag hatar avsked, så jag försöker att distansera mig så mycket som möjligt ifrån det genom att inte prata om det. Inte låtsas om det.
    Vi kan ta det i bilder istället.



Flickvän Emma, mamma och mamman till flyttkompisen från Åmål.



Lillebror och Åmål-killen



Mycket grejer



Chaufför Storebror suckar åt eländet



Självklart var Dödgrävar-trubaduren där och satte ton på allas känslor.



Time to say goodbye...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0