Jag ska nog lyckas

Många - inte alla, men många - av norrmännen vi mött hittills har haft en tendens till att vara lite...barska.
Först var det ju The Landlord, som sprutade eld på Mr.Tequila och skrämde skiten ur oss. Sedan har vi alla norrmänn vi mött på vandrarhemmen som inte ens bemödat sig med att hälsa - vad är det för stil? Därefter har vi en viss taxichaufför.
Vi tog taxin in till stan i lördags, varpå Mr.Tequila berömde chaffisens bil med kommentaren "Schysst Merzza!". Vampyren var då tvungen att flika in med: "Ja, fast det är ju ingen Volvo. Du måste skaffa dig en Volvo!". Då ilskande chaffisen till och väste: "Du, en sak ska jag säga dig. Om man inte kan någonting om bilar, då ska man hålla käften!".
Slutdiskuterat.
...och sedan har vi den underbara, kramgoa, svärmorsdrömmen till vakt, som så vänligt och hjärtligt kastade ut mig efter en minut på krogen.
Så jag vet inte. Kanske är det någonting vi utstrålar. Att vi är svenskar, till exempel. Men jag klandrar dem inte. De har all rätt att vara avundsjuka på oss...
Jag vill dock förtydliga att det kvinnliga slaget av norrmännen är mysiga. Helmysiga, till och med.