Ensam på en buss...
"52:an heter bussen. För 52:a gången. I 52 minuter. För 52 kronor.
Jag färdas länsväg 56 - i riktning Köping och retur. Instängd i en bur. Får rasta mina ben närhelst jag vill, men ändå aldrig.
Jag kommer aldrig fram. Jag åker bara framåt. Kan ingen stanna bussen? Mitt finger blöder oavbrutet - och ingen hör mig skrika. Jag vågar inte hoppa. Har inget bälte på mig - och snart så är jag ensam kvar.
Snälla busschauffören - ta mig till lite kärlek, ta mig till lite dans. Ta mig någonstans.
Men bussen kör av vägen. Jag kastas ut ur fönstret. Blir liggandes på marken. Kan inte röra benen. Kan inte stänga ögonen.
Kan någon stanna bussen? Det här var inte min hållplats. Behöver tid att tänka. Ska inte klaga mera. Ge mig en chans till.
Jag har det ganska bra, ändå."
Jag färdas länsväg 56 - i riktning Köping och retur. Instängd i en bur. Får rasta mina ben närhelst jag vill, men ändå aldrig.
Jag kommer aldrig fram. Jag åker bara framåt. Kan ingen stanna bussen? Mitt finger blöder oavbrutet - och ingen hör mig skrika. Jag vågar inte hoppa. Har inget bälte på mig - och snart så är jag ensam kvar.
Snälla busschauffören - ta mig till lite kärlek, ta mig till lite dans. Ta mig någonstans.
Men bussen kör av vägen. Jag kastas ut ur fönstret. Blir liggandes på marken. Kan inte röra benen. Kan inte stänga ögonen.
Kan någon stanna bussen? Det här var inte min hållplats. Behöver tid att tänka. Ska inte klaga mera. Ge mig en chans till.
Jag har det ganska bra, ändå."
Kommentarer
Trackback
