Ensam på ett nattåg...
"Det är alldeles stilla. Rofyllt. Rälsljud dundrar utanför, men ändå - vagnen är fylld av rohet.
Den trevliga damen i raden bredvid mig sover sött. Ser ut att drömma vackert. Kanske på väg till Oslo för att träffa sina små älskade barnbarn?
Två fnissiga, men charmiga, kvinnor bakom mig slumrar med solglasögon som skydd för det lilla och dova ljus som fyller vagnen. Undrar om ena kvinnan vet om att hon snarkar som stucken gris?
Den svarta mannen snett bakom till höger blundar även han, med öronen fyllda av pumpande amerikansk hiphop, på så hög volym att jag kan urskilja varje textrad i låten. Han breder ut sig som en riktig nigga' med attityd. En färgklick i en annars Svensson-betonad miljö som förgyller denna vagn.
Författaren är klarvaken. Läser och skriver om vartannat. Colan och chokladen gjorde susen. Ingen onödig blund här inte. Natten är hans bästa vän, och hans värsta fiende. Insikten som allra högst, tankarna kristallklara, produktiviteten på topp, inspirationen flödar. Alltid på natten.
Vi färdas genom ett vinterlandskap. Skog, träd, berg och öppna vidder. Allting magiskt beklätt i vitt. Det var länge sedan jag såg så mycket, och så äkta, snö. Det känns som att jag färdas längs Transibiriska järnvägen. Vet inte varför, men det osar Ryssland. Hur som helst är det obeskrivligt ljuvligt med lite julkänsla.
Vi reser raskt. Känslan av att jag flyr ifrån någonting slår mig. På väg bort mot ingenstans, på väg ifrån ingenting. Eller på väg ifrån allting? Jag vet inte.
Trots att nattens mörker gör mig kristallklar i skallen så vet jag ingenting. Man kan inte fly ifrån någonting om det inte finns någonting. Så varför flyr jag? Av rädsla? Av nederlag? Av brustet hjärta?
Kanske är det så att jag bara vill vara för mig själv en stund. Fly verkligheten. Samla mod. Andas. Bli älskad.
Du vet om det - men jag tror inte att du inser vidden av det. Hur lycklig du skulle kunna bli.
Ryssland är förbluffande vackert på natten. Som ett orört öken av snö. Här har ingen människa satt sin fot. Någonsin. Bara präriehundar och vita kaniner. Utanför svischar nerlagda gruvsamhällen förbi. Spökstäder. Ensliga tågstationer. Plötsligt är vi i Vilda Västern. Guldruschen är sedan länge förbi. Kvar finns bara förfallna byggnader som påminner om en blomstrande tid.
Just här och nu är världen utanför det vackraste som jag någonsin sett.
Om du ändå vore här nu."
Den trevliga damen i raden bredvid mig sover sött. Ser ut att drömma vackert. Kanske på väg till Oslo för att träffa sina små älskade barnbarn?
Två fnissiga, men charmiga, kvinnor bakom mig slumrar med solglasögon som skydd för det lilla och dova ljus som fyller vagnen. Undrar om ena kvinnan vet om att hon snarkar som stucken gris?
Den svarta mannen snett bakom till höger blundar även han, med öronen fyllda av pumpande amerikansk hiphop, på så hög volym att jag kan urskilja varje textrad i låten. Han breder ut sig som en riktig nigga' med attityd. En färgklick i en annars Svensson-betonad miljö som förgyller denna vagn.
Författaren är klarvaken. Läser och skriver om vartannat. Colan och chokladen gjorde susen. Ingen onödig blund här inte. Natten är hans bästa vän, och hans värsta fiende. Insikten som allra högst, tankarna kristallklara, produktiviteten på topp, inspirationen flödar. Alltid på natten.
Vi färdas genom ett vinterlandskap. Skog, träd, berg och öppna vidder. Allting magiskt beklätt i vitt. Det var länge sedan jag såg så mycket, och så äkta, snö. Det känns som att jag färdas längs Transibiriska järnvägen. Vet inte varför, men det osar Ryssland. Hur som helst är det obeskrivligt ljuvligt med lite julkänsla.
Vi reser raskt. Känslan av att jag flyr ifrån någonting slår mig. På väg bort mot ingenstans, på väg ifrån ingenting. Eller på väg ifrån allting? Jag vet inte.
Trots att nattens mörker gör mig kristallklar i skallen så vet jag ingenting. Man kan inte fly ifrån någonting om det inte finns någonting. Så varför flyr jag? Av rädsla? Av nederlag? Av brustet hjärta?
Kanske är det så att jag bara vill vara för mig själv en stund. Fly verkligheten. Samla mod. Andas. Bli älskad.
Du vet om det - men jag tror inte att du inser vidden av det. Hur lycklig du skulle kunna bli.
Ryssland är förbluffande vackert på natten. Som ett orört öken av snö. Här har ingen människa satt sin fot. Någonsin. Bara präriehundar och vita kaniner. Utanför svischar nerlagda gruvsamhällen förbi. Spökstäder. Ensliga tågstationer. Plötsligt är vi i Vilda Västern. Guldruschen är sedan länge förbi. Kvar finns bara förfallna byggnader som påminner om en blomstrande tid.
Just här och nu är världen utanför det vackraste som jag någonsin sett.
Om du ändå vore här nu."
Kommentarer
Postat av: R
Grymt här med! keep up the good work!
Postat av: J
tack, mannen...ärligt talat är jag själv riktigt nöjd med just de två du nämnde...
Trackback
