Jag ska nog lyckas

Alright - det blev inte exakt den kväll jag hade väntat mig. Visst var det kul och så, meneeeeeh...jag vet inte. Någonstans tappade jag det. Stattsyndromet slog till igen. Därav varför min kväll blev kortare än alla andras.
     Jag var dock inte ensam om att pysa hem tidigare, då jag hade lyckats smitta ner Kaggen med mitt syndrom. Eller kanske tyckte han bara att det passade bra att åka hem just då, eftersom att jag hade råkat nypa en biffig kille i bröstvårtan - vilket inte var så populärt...
     Ja, den "lugna kväll" som jag hade planerat var det inte att tala om - och det känns tråkigt. Det är ju trots allt bara juldag en gång om året. Fick i alla fall träffa Anna, Malin, Vicky och Magda igen, vilket var roligt. Blir ju inte så ofta numera. Dock är jag inte så säker på att jag gjorde det bästa intrycket på dem. Eller också gjorde jag det intrycket som jag alltid brukar göra.
     Märkligt att man aldrig växer upp.
     Men... Jag var dock inte värst. Den gamla sjöbjörnen Blekksprut kastade in handduken redan vid ankomsten till E-tuna - efter en mindre lyckad bilresa in till stan. Whiskey in the jar, my friend. Whiskey in the jar.