Ensam med mina tankar...
Jag har vandrat i ösregnet.
Bergens livslånga och piskande vattenfall gör staden till ett paradis för den torra och bleka solflyktingen bland oss människor.
Det regnar, men det rör mig inte.
Jag vandrar inte ensam. Vi är en myrstack av människor. Överallt. Vi vandrar tillsammans. Ingen vet om att det regnar. De går med sina paraplyn och designers-stövlar. "Det är ju bara Bergen". Många skrattar, många pratar, en del vandrar. De flesta springer.
Jag tycker inte om att springa genom livet. Många har så bråttom att hinna fram till sitt mål i tid, så de glömmer att se allt det vackra de springer förbi. De som får en chans att backa är lyckligt lottade.
Varför de tilbringar sina liv i löpsteget vet jag inte. Vi kommer alla att komma i tid ändå, förr eller senare.
Det regnar, men det rör mig inte. Mina tankar bygger upp en glasbubbla runtom mig, och där innanför finns det ingenting som kan störa mig.
Jag funderar på varför. Försöker att hitta en mening med allt, eller åtminstone någonting, ett möjligt eller inte helt otänkbart svar, som för att göra det lättare att förstå. Men pånytt så famlar jag i blindo. Orden flyr mig. Jag får ingenting tillbaka på de frågor jag ställer till mig själv.
Orättvist är ett starkt och ofta missbrukat uttryck. Man ska vara försiktig med att använda det ordet, för i fel sammanhang blir det bara hyckleri - eller i bästa fall; idioti.
Men just nu känns det fruktansvärt orättvist.
Egentligen har jag ingen aning om vad morgondagen håller under mina fötter. Just nu ser jag ingen mening med någonting. Allting är ett enda rum av kaos, sorg och likgiltighet.
Men i mitt mörka rum av kaos och frågetecken så lyser en stark skylt av trygghet.
En vis man, och tillika min far, sa en gång, angående den sorg han tidigare fått uppleva på nära håll, så här:
- Man kommer aldrig över det - men man lär sig att leva med det.
De orden har jag bevarat väl, och det lärde mig att handskas med många av de demoner som vi får tampas med när man allra minst anar det.
Det regnar, men det rör mig inte. Trots det livslånga och piskande vattenfallet så går det inte att undvika det faktum att Bergen är väldigt vackert.
En inte alltför avlägsen tanke och insikt är faktiskt att - här skulle jag kunna bo.
