Jag ska nog lyckas

Jaha, då var julmaten äten, Kalle Anka kollad och klapparna utdelade.
     Det blev en fröjdefull jul, som vanligt.
     Traditionsenligt så lekte vi julklappsleken innan de riktiga klapparna skulle delas ut. Årets solklara vinnare blev mormor, även kallad Bingo-Kerstin, som sopade hem så gott som rubbet. Tillslut blev hon ganska kaxig och började syrligt påpeka att "vi andra inte vet hur man kastar " varpå hon självsäkert tog tärningarna och sa "så här gör man", vilket självklart ledde till att hon kunde kvittera ut en ny julklapp.
     Årets förlorare blev farsgubben. Med tanke på den otäckt starka vinnarskallen som han besitter på så sved det därför extra när det inte gick hans väg - till vår andras stora glädje. Gång på gång förbannande han tärningarna och kommentarer som "Fan också!", "Helvete!", "(Suuuuck", "Jaha", "Men va i...", "Ja" och "Nog är det väl självaste..." flödade ur honom.
     Även om Bingo-Kerstin blev den stora vinnaren, sett till antal paket, så anser jag mig själv vara den som gick starkast ut. Det började dåligt för mig då jag endast kastade till mig två paket - men på andra rundan lossnade det dock rejält. Jag satte tidigt in fokus på bordets alla dryckbara paket. Det vill säga: två små flaskor konjak, en liten flaska glögg och en halvliters Heineken - och tillslut satt jag där med allting i min tillfälliga ägo, plus en trippel-trisslott. Trisslotten förlorade jag dessvärre i lekens sista sekunder, men flaskorna förblev däremot mina.
     Glad.
     Nu ska jag gå på midnatssmässa med mor och hennes bästa vännina.