Jag ska nog lyckas

Usch. En psykiskt påfrestande dag.
     Jag har fått gått runt och varit arg hela dagen på ungar som "rymmer", ungar som fastnar i träd de inte får klättra i, ungar som går på den leriga åkern som man inte får - och på ungar som inte lyssnar rent allmänt.
      Eftersom jag har rollen som "den tokiga och roliga farbrorn" på dagiset så har det blivit så att ungarna inte längre tar mig på allvar när jag säger ifrån. Det brukar vanligtvis fungera ändå, jag har lite mer överseende med ungarnas bustreck - men idag var jag tvungen att säga ifrån. Ordentligt.
       För att ungarna skulle förstå att jag menar allvar så röt jag i utav bara helvete - och ni må tro att de blev förvånade, alternativt skräckslagna.
      Nu räckte det inte med bara en gång - utan flertalet gånger, och det tar verkligen på mina krafter. Jag mår inte alls bra av att vara arg. Jag mår riktigt dåligt, faktiskt. Det hela gick så långt att jag blev ombedd av mina arbetskamrater att gå in och "ta lite rast".
      Hela förmiddagen och eftermiddagen blev förstörd - men framåt kvällen släppte det. Jag var nämligen och handlade på Konsum, där jag införskaffade grädde, kaffe och linfröolja. Tre små grejer som tar en minut att betala i kassan. Men när jag kom fram till kassan så kom käftsmällen. Kunden före mig hade handlat varor för hela året, och jag suckade instinktivt och himlade med ögonen.
      Då hände det. Den köpglada människan framför mig vände sig om och tittade på mig, log med hela ansiktet och bad mig gå före.
      Jag blev så glad att jag ville greppa tag i henne, hoppa upp på månen och ge henne en kyss som skulle ha gjort henne knäsvag.
      Resten av dagen var räddad.

Nu måste jag samla ihop mig och varva ner med lite Sourcream & Pepper-chips, dipp, dricka och snuff.
      ...och till efterrätt: den numera traditionsenliga "Kvällens JD".