Jag ska nog lyckas

Vilken kväll!
    Lagfesten var otroligt trevlig och Lotus var fullsmockat - och som vanligt väldigt bra.
   Jobb på eftermiddagen gjorde att jag missade den årliga hockey bockey-matchen som vi har med laget. Jävligt tråkigt, men vad fan ska man göra?
    Enligt rapporter så hade "de gamla" som vanligt det lilla extra som krävdes för seger - och det var väl ganska väntat med tanke på att Målsprutan Björklund inte kunde medverka hos "de unga".

Lagfesten hos Roos blev, som sagt, väldigt trevlig.
    De nya grabbarna drabbades av den fruktade inkilningen - där det i år stod på menyn att sjunga karaoke - och det blev en ljuvlig/smärtsam upplevelse. När det sedan var över så fortsatte mikrofonen att vandra runt bland laget. 
    Jag själv drog till med en hejdundrande tolkning av Jan Johansens "Se på mig" - men den som imponerade allra mest var Lagledare Anderssons smäktande stämma som ljöd flera gånger under kvällen. Dennes version av "Stad i ljus" fick Tommy Körberg att framstå som en av medlemmarna i Bröderna Djup.
    Otroligt starkt!

Lotus avrundade sedan kvällen på ett förträffligt sätt. Mycket folk och bra stämning.
     Även fast man inte lyckades lokalisera alla medlemmar ur Riddarna så ofta så var man aldrig ensam - mycket tack vare klipporna Tobbe & Bobbe. Hände det att man kände sig vilsen i dimman så kunde man alltid gå till "lilla dansgolvet", där de två herrarna befann sig hela  kvällen - dansandes runt i långsam extas. Väldigt tryggt.

Annars var Melodifestivalen en jävla katastrof!
    Ainbusk var bäst. Punkt.

Nu väntar jobb dagen lång.