Förklaring
Jag hade ställt in mig på en hemmakväll igår. Lusten och glädjen är inte på topp just nu - men någonting sa mig att jag skulle ångra mig om jag inte följde med ut.
Det började hemma hos Roos - men lagfesten blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag var helt slut i kroppen och kom därför lite senare. Det gnabbades om det. Väl där så fylldes jag inte av den där vanliga "lets fucking go"-känslan som brukar infinna sig. Jag hämmas fortfarande av Kärleken, eller det faktum att jag kastade bort Kärleken.
Jag vet att det var lite på skoj, men helst av allt ville jag bjuda på det - "Underhållning med Lagledare Körberg och mig själv." Jag ville att det skulle bli en sådan kväll, en sådan kväll då man släpper alla hämningar och bara "kör". Jag ville sjunga, jag ville skoja, jag ville showa. Men med de känslorna som jag har i kroppen just nu så gick det inte.
För tillfället kan jag inte förlika mig med clown-identiteten. Det är inte det att det känns fel, men det smakar inte i munnen just nu. Jag har för mycket ångest, för mycket sorg, för mycket bryderier, för mycket oro, för mycket tankar i mig för tillfället - och jag kan inte bara skjuta undan dem på beställning. Kanske är jag en tråkigare människa - men då får det vara så.
Livet är väldigt oroligt i denna sekund och jag behöver tid för att komma tillbaka till den jag en gång var. Eller också gör jag inte det - kanske är det så här det kommer att se ut från och med nu? Jag har ingen aning. Dessa känslor som jag bär inom mig nu är någonting helt nytt för mig - och jag har inte den blekaste aning hur jag ska deala med dem.
Jag undrar vem som kysser henne idag. Jag undrar vem - vem om inte jag. På läpparna som jag en gång kallade mina. Jag går mot henne vart jag än går. Jag är i en ängel.
Men runt tre-tiden inatt så ringde han - Lagledare Körberg - och även om vi missade vår stund i rampljuset så kändes det bra.
Han klargjorde att Rostis följt med ut denna gång - även fast han var "sjuk i huvudet".
Han sa att jag fick ringa honom närsomhelst på dygnet, natt som dag, och att hans dörr alltid var öppen. Jag tolkade det som en alkohol-romantisk sanning - och det är tur för Lagledare Körberg, för annars vet han inte vad han ger sig in på. Jag skulle trakassera honom varenda natt med mina funderingar som alltid tränger sig på framåt mörkrets intåg.
En som däremot hade våldgästat Lagledare Körberg var Christian Ruutu - direkt från en Ålandskryssning, halv elva på förmiddagen. Jag behöver inte berätta mer, men det hade tydligen varit jävligt roligt. Jag vet, för jag fick samme Ruutu över mig, bokstavligt talat, lite senare samma dag nere på T-bryggan vid Skillinge.
Han ångade av en välbekant parfym.
Det blev i alla fall utgång.
Riddarna, minus Vampyren som är i Holland just nu, samlades hemma hos Bläckfisken. Sedan gjorde vi ett kort gästspel hos E1 innan vi begav oss till världens varmaste Nybron. Det var verkligen som en jävla gryta. Hyfsat kul kväll, även om jag inte kunde njuta fullt ut.
De andra i laget hade varit på Harrys. Hade varit kul att joina dem, men kvällen blev som sagt inte som planerat.
Det började hemma hos Roos - men lagfesten blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag var helt slut i kroppen och kom därför lite senare. Det gnabbades om det. Väl där så fylldes jag inte av den där vanliga "lets fucking go"-känslan som brukar infinna sig. Jag hämmas fortfarande av Kärleken, eller det faktum att jag kastade bort Kärleken.
Jag vet att det var lite på skoj, men helst av allt ville jag bjuda på det - "Underhållning med Lagledare Körberg och mig själv." Jag ville att det skulle bli en sådan kväll, en sådan kväll då man släpper alla hämningar och bara "kör". Jag ville sjunga, jag ville skoja, jag ville showa. Men med de känslorna som jag har i kroppen just nu så gick det inte.
För tillfället kan jag inte förlika mig med clown-identiteten. Det är inte det att det känns fel, men det smakar inte i munnen just nu. Jag har för mycket ångest, för mycket sorg, för mycket bryderier, för mycket oro, för mycket tankar i mig för tillfället - och jag kan inte bara skjuta undan dem på beställning. Kanske är jag en tråkigare människa - men då får det vara så.
Livet är väldigt oroligt i denna sekund och jag behöver tid för att komma tillbaka till den jag en gång var. Eller också gör jag inte det - kanske är det så här det kommer att se ut från och med nu? Jag har ingen aning. Dessa känslor som jag bär inom mig nu är någonting helt nytt för mig - och jag har inte den blekaste aning hur jag ska deala med dem.
Jag undrar vem som kysser henne idag. Jag undrar vem - vem om inte jag. På läpparna som jag en gång kallade mina. Jag går mot henne vart jag än går. Jag är i en ängel.
* * * * * *
Men runt tre-tiden inatt så ringde han - Lagledare Körberg - och även om vi missade vår stund i rampljuset så kändes det bra.
Han klargjorde att Rostis följt med ut denna gång - även fast han var "sjuk i huvudet".
Han sa att jag fick ringa honom närsomhelst på dygnet, natt som dag, och att hans dörr alltid var öppen. Jag tolkade det som en alkohol-romantisk sanning - och det är tur för Lagledare Körberg, för annars vet han inte vad han ger sig in på. Jag skulle trakassera honom varenda natt med mina funderingar som alltid tränger sig på framåt mörkrets intåg.
En som däremot hade våldgästat Lagledare Körberg var Christian Ruutu - direkt från en Ålandskryssning, halv elva på förmiddagen. Jag behöver inte berätta mer, men det hade tydligen varit jävligt roligt. Jag vet, för jag fick samme Ruutu över mig, bokstavligt talat, lite senare samma dag nere på T-bryggan vid Skillinge.
Han ångade av en välbekant parfym.
* * * * * *
Det blev i alla fall utgång.
Riddarna, minus Vampyren som är i Holland just nu, samlades hemma hos Bläckfisken. Sedan gjorde vi ett kort gästspel hos E1 innan vi begav oss till världens varmaste Nybron. Det var verkligen som en jävla gryta. Hyfsat kul kväll, även om jag inte kunde njuta fullt ut.
De andra i laget hade varit på Harrys. Hade varit kul att joina dem, men kvällen blev som sagt inte som planerat.
Kommentarer
Trackback
