Ett steg framåt, två steg bakåt

Dagens Cooper-test gick...över förväntan. Jag sprang till och med snabbare än innan sommaruppehållet. Det känns jävligt bra, men så har jag lite att springa för också...
      Match på torsdag i Kvicksund mot Viljan. Får se hur det går.

Men samtidigt ligger det och gror inom mig. Jag vill få det ur mig - men det går inte. Det räcker med minsta lilla tecken i vardagen så är jag där igen. En kyss, ett ansikte, en strand, två händer i varandra.
      Just nu är livet som en spikrak berg-och-dal-bana.
      Men bara dårar rusar in. Bara dårar rusar in.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0