Så nära - men ändå så förtvivlat långt bort

Jag står på månen. Jag andas, fast med besvär. Jag är ensam, men omringad av liv.
       Jag tittar ner mot Jorden. Jag hoppar. Kanske är jag ett hopplöst fall. Kanske inte.
       Nu ska jag bara hitta någonstans att landa. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0