Om man spottar på en sten tillräckligt länge så blir det tillslut hål i den...

Jag satt och tittade på ett gammalt avsnitt av Videokväll med Luuk på Youtube. Gäst var en av mina stora hjältar - Fredrik Wikingsson.
      För er som inte vet vad programmet går ut på så är upplägget följande: Varje gäst får ta med sig fem musikvideos, fyra av dem ska vara låtar eller videos som har betytt mycket för gästen i deras liv, och en musikvideo ska vara en låt eller video som man skäms över att ha tyckt om. Därefter diskuteras det kring varför låten eller videon var så speciellt, och plötsligt handlar intervjun om allt annat än musikvideon.
       Okej...
       Efter att Fredrik spelat upp Guns'n'roses November rain så skulle han förklara låtens betydelse för honom. Så här var det: Under dennes tidiga 20-årsålder så befann han sig så gott som varje kväll ute i Stockholms nattliv, ständigt sökandes efter "den där kicken". Samtidigt sökte han hela tiden bekräftelse på att han dög, det vill säga  "den stora kärleken" - och varje kväll träffade han på en viss kvinna.
       Den kvinnan blev han kär i, och kväll efter kväll tjatade han inför kvinnan om hur fantastisk hon är och hur mycket han älskar henne och att de borde vara tillsammans. Tiden gick, och varje kväll, i samma berusade tillstånd, gick han fram och lovade att inte störa henne mer - han ville bara prata lite. Eftersom han inte hade någonting att säga så slutade det hela tiden med att han ändå började tjata om hur fantastisk och underbar hon är - och varje kväll gick han hem i sin ensamhet och förbannade sig själv över att han besvärat henne ännu en gång och att han åter igen fick gå hem ensam.
       Under dessa promenader tröstade han alltid sig själv med att lyssna på November rain på sin mini-disc, samtidigt som han sparkade på lyktstolpar.
       Trots det fortsatte han uppvaktningen, såväl i nyktert tillstånd som i berusat tillstånd. Han tjatade och tjatade och bjöd hem henne på inflyttningsfest efter inflyttningsfest. Detta pågick i fem år.
       Men så tillslut - när det vankades en ny inflyttningsfest - så struntade han i att bjuda henne. "Nu får det fan räcka. Jag kan inte hålla på så här längre.", tänkte han.
       Då kom responsen ifrån kvinnan.
       Denna kvinna är samma kvinna som Fredrik idag är gift med - och som han har ett barn med.

På nått sätt fick jag nytt hopp om livet efter att jag sett detta.
      Från och med nu kommer jag aldrig att ge upp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0