Jag ska nog lyckas

Inatt hade jag en av de mest realistiska drömmar jag någonsin haft.
     Jag satt och körde bil. Jag hade precis släppt av Stiffa. Men något kändes konstigt. Jag var inte ensam!
     Jag vände mig om - och där i baksätet satt han. CJ. Han hånlog mot. Jag vände mig förskräckt om, för att omedelbart känna två händer runt min hals. CJ försökte strypa mig.
     Jag insåg att det var en dröm och gjorde allt i min makt för att vakna - och jag lyckades. Trodde jag.
     Plötsligt körde jag bil igen - ensam, på en annan väg. Jag uppfattade inte då att jag drömde, när en hare skuttade ut framför bilen. Jag svängde hastigt men tänkte "Nu jävlar kör jag över min första hare!!". Haren klarade sig dock, men jag körde av vägen - i full fart mot ett område med träd. Då insåg jag igen att jag drömde och försökte därmed vakna - innan det var försent.
     Jag försvann. "Skönt, nu vaknar jag", tänkte jag mitt i det svarta. En hundradel senare vaknade jag - fortfarande kvar i bilen!!! Nu hade jag krockat och låg utslagen utanför bilen. I ögonvrån skymtade jag det värsta som kunde hända. En björnjävel attackerade mig. Jag visste fortfarande att jag drömde så jag försökte förtvivlat att vakna - och den här gången hamnade jag rätt. I min säng - där jag låg med andan i halsen och närapå nerkissade kalsonger.
      Fy fan vad jobbigt det kan vara att drömma ibland.