Jag ska nog lyckas

Ytterligare ett bevis på att barnen inte fruktar mig.
    Ett barn lekte idag i leran, vilket jag inte uppskattade. Jag sa till honom, halvt på skoj och halvt på allvar:
- Lek inte i leran! Du ser ju hur skitig du blir, och vi ska snart äta. Jag vill inte att du leker där något mera, för då blir jag förgrymmad.
    Barnet tittade på mig och skrattade rått:
- Nej. Du blir inte arg. Du har aldrig varit arg.
    Överlumplad gick jag sakta, sakta därifrån - med huvudet sänkt ner i marken och ett sargat självförtroende.

*  *  *

Fan.
    Inte Mats Olsson också!
    Åh vad jag skulle vilja ha honom som morbror eller farbror, men nu blev jag besviken.
    I dennes söndagskrönika hyllade han Björn Gustafsson som "ett komiskt fenomen". Olsson hade missat den unga komikerns framfart den senaste tiden, men efter att plöjt igenom allt med Gustafsson på Youtube så var han också såld.
   Illa.
    I den sista deltävligen av Melodifestivalen så glimtade Gustafsson till sporadiskt, men nej - jag tycker verkligen inte att han är rolig. Däremot var Kristian Luuk fruktansvärt bra. Riktigt jävla bra, till och med. Lugn, säker, kamerakåt - och fan så mycket roligare än den fjuniga lintotten.
    Hero var annars en besvikelse. Kan inte fatta att jag går på mediernas hype hela tiden?
    För övrigt:
* så hade Nordman en klatschig refräng
* så var Strömstedt i alla fall topp 6
* så var Pame-låten var sämst
* så var Sibel duktig men tråkig
* så var Calaisa i helt fel forum
* så var Fronda inte Fronda
* så pulvriserade Linda Bengtzing övriga artister
Punkt.