EXKLUSIV INTERVJU

Intervju med Jonatan Björklund från Illustrerad Vetenskap.




Illustrerad Vetenskap: God dag, Jonatan. Hur behandlar livet dig?


JB: Det är alla tiders måste jag säga. Har haft några dagar ledigt och det har varit välbehövligt kan jag säga.


I V: Det låter skönt. Vad har du gjort under dessa lediga dagar då?


JB: Jag har mest lekt med mina kompisar. Det är något jag skulle vilja göra på heltid, så man får ta varje tillfälle i akt att lattja lite. Det är befriande på något sätt.


I V: Hur går arbetet med uppföljaren till "Sunny Beach - the movie" då? Man har inte hört något ifrån det på länge, så folk undrar säkert hur läget är.


JB: (Lång tystnad) Ja... Det har väl inte gått enligt planerna, direkt. Ganska snart efter att jag satt igång projektet så körde jag fast. Riktigt jävla hårt. Rakt in i väggen, liksom, och det har tagit en tid att komma tillbaka efter det.


I V: Vad var det som hände?


JB: Eeeh, ja...egentligen vet jag inte riktigt. Arbetet med Sunny Bach-filmen tog enormt mycket energi, så när den var färdig var jag helt tömd. Det fanns ingenting mer att ta av och jag kände inget sug.


I V: Hur känns det idag då? Har du skrotat projektet helt och hållet?


JB: Nej, nej, så är det inte. Men jag har låtit det ta sin lilla tid för inspirationen att komma tillbaka. Nu börjar ju också våren närma sig, och under den perioden av året brukar jag var som mest produktiv. I takt med ljusets intåg så brukar inspirationen börja flöda, och jag känner redan nu hur det spritter i fingrarna.


I V: På så sätt? Är det rentav så att du börjat arbeta med filmen igen?


JB: Utvecklandet av filmen har pågått hela tiden, i mitt huvud. Men ja, det stämmer att även det praktiska arbetet har kommit igång igen.


I V: Så - frågan alla ställer sig. När är filmen klar?


JB: Förhoppningen är inom en snar framtid. Säg en till två månader. Kanske tidgare. Men man ska inte hoppas på för mycket. Det kanske dyker upp någon mer vägg på vägen.


I V: Okej, det låter synnerligen spännande. Intresset angående filmen måste vara enormt?


JB: Nej, det är ganska dött faktiskt. Det verkar inte var en jävel som bryr sig. Folk har kanske glömt bort mig under den här mindre produktiva tiden.


I V: Vad har du att säga till dem då?


JB: Ni ska få se er jävlar! Ni kommer att häpna, precis som vanligt. Jag är fortfarande herre på täppan. Jag står fortfarande på det högsta berget.


I V: Det bådar verkligen...


JB: ...och jag kn***ar fortfarande era fruar på lördagskvällarna och era flickvä...


I V: OCH DÄR SÄTTER VI PUNKT FÖR DEN HÄR GÅNGEN! Tack för att du ställde upp för den här intervjun och för våra läsare.


JB: Japp.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0