Jag ska nog lyckas

Jag och Stiffa spekulerade en aning igår om vem som skulle kunna bli "bomben" i den svenska EM-truppen. För det är ju så att det alltid förekommer en mer eller mindre "skräll" när det vankas stora mästerskap.
     Jag slängde ur mig en mini-bomb i form av Marcus Berg som en femte anfallare. Kanske Fredrik Stenman - som inte spelat i landslaget på ett år. Stiffa försökte med Rasmus Lindgren.
     Ingen av oss nämnde ens Henke.
     Jag trodde att den dörren var tvärstängd och igenspikad för all framtid. "Tack för mig, ha det bra", typ. Jag trodde aldrig, aldrig, aldrig, att han skulle tacka ja en-gång-till.
     Men - när jag kom in i omklädningsrummet efter träningen igår och frågade hur truppen såg ut svarade Stiffa: "Henke är med!". "Aaaa, schååår", skrattade jag - och försökte få fram ett seriöst svar ifrån någon. Men alla svarade likadant. Till och med Blondie Bubble Boy - och då är det illa.
     När sedan Tord, som aldrig skojar vid fel tillfälle, upprepade samma faktum så förstod jag att det var sant.
     Henrik Larsson är med igen.
     Han bestämde sig på en och en halv timme. Kul för dem spelare som varit med "hela vägen".
     Alltså...jag vill ha Henke i EM. Solklart. Han är en av de bästa och SKA spela. MEN - han hade tackat nej - för 27:e gången - och jag kan inte hjälpa av tycka lite, lite, lite synd om spelare som slitit kval ut och kval in, för att sedan petas när det gäller. Fotboll är ju i och för sig en färskvara, där man inte kan spela på gamla meriter, så en petning rår man oftast för själv. Men ändå, lite tramsigt känns det. Lite veligt, sådär...
     Så enormt jävla underbart att du är tillbaka Henke - och att du kanske fortsätter över höstens VM-kval.
     Men bestäm dig någon jävla gång!!!!!

PS. Fy fan vad jag ska frossa i kvällstidningarna under eftermiddagen. Jag vill läsa allt!
     Undrar vad Olsson tycker?