En fyrkant av segrar
Ja, det blev en tuff match. Men inte som jag tänkt mig.
Den tuffaste motståndaren var inte Oden. Det var vi själva. Matchen i matchen handlade om hurvida vi skulle få in bollen i mål - och det kan låta klyschigt, men om vi hade haft en 7-0-ledning efter första halvlek så skulle det inte ha varit konstigt. Så jävla dominanta var vi. Men bolljäveln ville inte in.
Istället kunde Oden utnyttja en av sina två målchanser under halvleken till att göra 1-0. I halvtid var vi dock samlade och fast beslutsamma om att vända på skiten. Det gjorde vi också, tillsist.
Inbytte Vampyren tackade på nytt för förtroendet genom att stänka in kvitteringen. Tre mål på två matcher. Hyfsat.
Borken forcerade sedan in 2-1 dryga 20 minuter ifrån slutet - vilket också blev slutresultatet. Nervöst och fruktansvärt skönt.
Vi fick kämpa lite mer för den här segern - och oj vad skönt det kändes efteråt. Med den dominansen skulle vi bara haft tre poäng med oss hem ifrån Västerås.
Jumpaläraren var bra. Så också innermittfältet, med den finurlige terriern Tord (som mer och mer går ifrån Fredrik Ljungberg till Anders Svensson - och med det menat som en komplimang) och den pondus-doftande och lugne Kapten Råli.
Fille rev och slet förtjänstfullt och Blondie Bubble Boy fick på några fina inlägg och djupledslöpningar.
Själv spelade jag första halvlek. Jag tycker att det gick bra. Varken bu eller bä. Lite Mikael Nilsson, sådär...
Efteråt var det en glatt gäng som hurrade tillsammans. Vi krigade verkligen - och vi krigade tillsammans.
Det var nästan så att jag trodde att coach Bellman skulle fälla en tår av stolthet där ett tag.
PS. Oj. Det verkar som att "The Internet" var tillbaka i rullning idag.
Den tuffaste motståndaren var inte Oden. Det var vi själva. Matchen i matchen handlade om hurvida vi skulle få in bollen i mål - och det kan låta klyschigt, men om vi hade haft en 7-0-ledning efter första halvlek så skulle det inte ha varit konstigt. Så jävla dominanta var vi. Men bolljäveln ville inte in.
Istället kunde Oden utnyttja en av sina två målchanser under halvleken till att göra 1-0. I halvtid var vi dock samlade och fast beslutsamma om att vända på skiten. Det gjorde vi också, tillsist.
Inbytte Vampyren tackade på nytt för förtroendet genom att stänka in kvitteringen. Tre mål på två matcher. Hyfsat.
Borken forcerade sedan in 2-1 dryga 20 minuter ifrån slutet - vilket också blev slutresultatet. Nervöst och fruktansvärt skönt.
Vi fick kämpa lite mer för den här segern - och oj vad skönt det kändes efteråt. Med den dominansen skulle vi bara haft tre poäng med oss hem ifrån Västerås.
Jumpaläraren var bra. Så också innermittfältet, med den finurlige terriern Tord (som mer och mer går ifrån Fredrik Ljungberg till Anders Svensson - och med det menat som en komplimang) och den pondus-doftande och lugne Kapten Råli.
Fille rev och slet förtjänstfullt och Blondie Bubble Boy fick på några fina inlägg och djupledslöpningar.
Själv spelade jag första halvlek. Jag tycker att det gick bra. Varken bu eller bä. Lite Mikael Nilsson, sådär...
Efteråt var det en glatt gäng som hurrade tillsammans. Vi krigade verkligen - och vi krigade tillsammans.
Det var nästan så att jag trodde att coach Bellman skulle fälla en tår av stolthet där ett tag.
PS. Oj. Det verkar som att "The Internet" var tillbaka i rullning idag.
Kommentarer
Trackback
