Det lille fröet...
Äh, va fan. Jag kapitulerar.
Det går inte att motstå "Åke".
Han är jobbig emellanåt, men han är trots allt Åke. Med sina kroppsrörelser, sina blickar och sina skratt så är han...ja, oemotståndlig.
Igår var han busig. Klockan var halv fem och Åke skulle bege sig hemåt. Men precis vid dörrgaveln så påpekade Stefan att Åke hade "glömt" att släcka på sitt kontor. Åke stannade upp och blev ståendes ett tag, innan han med demonstrativt långsamma steg och en lurig blick började vandra tillbaka till sitt kontor. Småleendes.
Väl därinne ringde det på hans telefon, varpå hans blev sittandes några minuter.
Efter ett tag kom Åke återigen vandrandes. Han sa ingenting, förrän han kom fram till ytterdörren för andra gången. Då utbrast han: "Jag visste att det skulle ringa!", följt av ett rått "HA HA!!!", innan han nästan sprang därifrån. Som om han gjort världens rackartyg.
Han är okej ändå, den där Åke.
Det går inte att motstå "Åke".
Han är jobbig emellanåt, men han är trots allt Åke. Med sina kroppsrörelser, sina blickar och sina skratt så är han...ja, oemotståndlig.
Igår var han busig. Klockan var halv fem och Åke skulle bege sig hemåt. Men precis vid dörrgaveln så påpekade Stefan att Åke hade "glömt" att släcka på sitt kontor. Åke stannade upp och blev ståendes ett tag, innan han med demonstrativt långsamma steg och en lurig blick började vandra tillbaka till sitt kontor. Småleendes.
Väl därinne ringde det på hans telefon, varpå hans blev sittandes några minuter.
Efter ett tag kom Åke återigen vandrandes. Han sa ingenting, förrän han kom fram till ytterdörren för andra gången. Då utbrast han: "Jag visste att det skulle ringa!", följt av ett rått "HA HA!!!", innan han nästan sprang därifrån. Som om han gjort världens rackartyg.
Han är okej ändå, den där Åke.
Kommentarer
Trackback
