Jag ska nog lyckas

Dr. Rain Maripuu. Smaka på det namnet!
    Dessvärre fick jag ingen möjlighet att prata med honom (eller henne?) då företaget hade gått i konkurs.
    Annars har det varit en bra dag. Jag har pratat med snälla människor och samtidigt varit produktivt. Efter en lång arbetsdag är det sedan alltid lika skönt att avrunda med fotbollsträning.
    Det spelar ingen roll att det är samma visa varje dag, vecka ut och vecka in - från januari till oktober. Jag tröttnar aldrig. Det är så oerhört befriande att bara få vara en i någonting större. En del av ett kollektiv. Man snackar skit, man skämtar, man jönsar, man pratar. Dessa stunder är någonting jag värdesätter väldigt högt idag. Jag behöver det. Jag älskar det.
    Därför försöker jag alltid att vara bland de första till träningen - samt bland de sista som lämnar omklädningsrummet.
    Bastu och Bot-mannen efter träningen är numera ett heligt inslag.

Jag kan även tycka att jag är bortskämd i det stora hela. Jag har egentligen ingen rätt att gnälla.
     Det är en ynnest att få vakna på morgonen, frisk och utan krämpor. Det är en ynnest att få se, att få höra, att få smaka, att få känna, att få lukta på världen. Att få prata. Det är en ynnest att få gå, att få springa. Det är en ynnest att ha ett jobb, att tjäna pengar. Att ha tak över huvudet, en säng att sova i, mat på tallriken. Det är en ynnest att få ha en familj att bli älskad av, och att ha en familj att älska. Att ha en familj som är frisk. Det är en ynnest att få fördriva sin frittid med någonting som man älskar. Tillsammans med människor som man älskar. Det är en ynnest att kunna läsa, att kunna skriva. Att kunna tänka. Det är en ynnest att ha vänner. Vänner att prata med, vänner att dela lycka med, vänner att dela kärlek med, vänner att lita på. Att få ha någon i sin närhet.
     Det är en ynnest få leva.