Rövknullad
Bläckfisken fick mig verkligen igår.
Han kastade, han fick napp - och han drog till utav bara helvete.
Bläckfisken pissade på mig.
Jag vill inte avslöja vad som hände, då det är ett levande spratt som i vissa fall fyller en viktig funktion. Men det som hände var i alla fall att jag fick falska förhoppningar.
Egentligen är det jätte-skitsamma - men jag blev väldigt fascinerad över min reaktion. Det var som att allting runtomkring slutade att existera, och det enda som betydde någonting var just..."sprattet".
Det fick mig att inse hur mycket jag suktar efter någon. Någon att hålla i handen. Någon att titta på. Någon att ta hand om. Någon att vara med. Någon att älska.
Ur den synpunkten var det ett jävligt elakt spratt. Men jag kom även till viss insikt, vilket kanske är nyttigt. Men roligt var det inte.
Jävla Bläckfisk. Jävla, jävla Bläckfisk.
sorry bro... ett ganska hemskt spratt, jag vet... åkte själv i "fällan"..
En tröst kan ju vara att du precis som resten utav the Riddar-Crew åkte på samma nit. Vi kännde hoppet, möjligheten. Ända fram tills texten slet bort mattan under våra fötter...usch..sorry
