Jag ska nog lyckas

Jag har varit trött - är nu fruktansvärt trött.
    Men här kommer lite fotboll ifrån helgen.

Igår spelade vi bortamatch mot Surahammar, och det slutade i en komfortabel 5-0-seger.
    Jag trodde på förhand på en stentuff match eftersom att Sura var, och är, i desperat behov av poäng - men mycket av den varan blev det inte. Visst, första kvarten tryckte Sura på så in åt helvete - samtidigt som vi slarvade så in i helvete i passningsspelet - och då kändes det inte helt hundra.
     Men efter att 16-8=32-mannen gjort 1-0 så tog vi över tillställningen totalt. Två nickmål av Borken, efter superba hörnor av Tord, och en strut av Utsidan senare så kunde vi gå in i halvtid med 4-0 i baken.
     Andra halvlek blev sedan aningen lamslagen. Vi kunde ha gjort 5-6 mål, men fick nöja oss med 1 efter att Lingen sprungit in 8 Sura-spelare och bollen i mål.
     Den egna insatsen på vänsterbacken? Stabil utan att glänsa. En Teddy Lucic-insats, kan man säga.
     ...och för att förtydliga - Bot-mannen var visst med på matchen. Han skulle bara skoja lite. Hi hi...

Idag var det sedan dags för b-lagsfajt mot Arboga Södra, och det slutade i en komfortabel 5-0-förlust.
     Anabola-anfallaren i Södra gjorde ett par för många och för lätta mål inom alldeles för kort tid - och sedan var det godnatt. Det var ju första matchen på 100 år för våran chilenske vän i målet - och det märktes tyvärr några gånger. Inte så mycket att snacka om - även om Anabola-anfallren fick vandra lite enkelt vissa gånger.
     Annars kan jag nu stoltsera med ett, eller ett par, brutna revben.
     Jag fick nämligen äran att agera "stol" åt denna jävla Anabola-anfallren. Han satte sig helt enkelt på mig - och på mina revben. Saken var den att jag var lite småsur på våran insats, så när Anabola-anfallaren sprang förbi mig med näsan upp mot vädret för att kolla vart en långboll skulle ta vägen - så sparkade jag lite lätt på hans fötter. Han tyckte tydligen inte om det, för när jag 5 sekunder senare hann ifatt bollen så hörde jag en traktor bakom - och 2 sekunder senare låg jag på marken med en jävla elefant på mig.
      Jag ställde mig upp och visade ett stone-face. Ingen smärta här inte. Men sanningen var en annan - och egentligen ville jag bara börja gråta. Summa summarum: nu kan jag inte skratta på grund av smärtan.
      Min brutna fot har läkt på fint - men nu har man alltså ett brutet revben istället. Det är inte lätt alla gånger.