Går vidare...
"Jag inte sett dig i tidningen på länge?", sa han. "Det var länge sedan du skrev någonting.", påpekade hon.
Svar: JA och Svar: JA.
Sommaren är alltid lågperiod för frilansare. Det finns helt enkelt ingenting att skriva om. Åtminstone inte mer än att de på tidningen klarar av det själva.
Men nu börjar det hetta till. Sommar-sporterna och vinter-sporterna krockar in i varandra med en jävla smäll - och fram till oktober är det fruktansvärt mycket det ska rapporteras om. Det ishockey-premiärer, bandy-premiärer, handbolls-premiärer och innebandy-premiärer - samtidigt som det är fotbolls-upplösning och dylikt med råge.
Detta brukar betyda en hektisk tid för min del. Men inte i år.
Igår pratade jag med Nyhetschef Ljung på Bärsingen. Jag aviserade då min avgång som frilansare. Suget finns inte längre.
Jag har skrivit om samma saker i snart tre år - och det tilltalar mig helt enkelt inte idag. Dels tycker jag inte om hela referat-grejen över huvud taget - och dels är det fruktansvärt svårt att förnya sig. Man blir bara en kopia av sig själv som skribent.
Visst kan man använda sig av fantasin, men inom referat-avdelningen finns det så gott som noll utrymme för att vara personlig - något som jag tycker är det absolut roligaste med den skrivande världen. Att få vara personlig.
Ett referat = opersonligt. Punkt slut.
Därför tackar jag nu för mig. Jag har dessvärre ingenting mer att hämta inom referat-världen.
Det är krönikor jag vill skriva - och krönikor enbart. Där hör jag hemma. Där kommer jag till min rätt.
Dock var det lite kris i helgen - och eftersom att mitt besked kanske kommer lite hastigt så ställde jag ändå upp den här gången.
Köping FF hemma, Arboga Södra borta och bowling-premiären är vad som gäller på lördag.
Kanske att det blir mina sista uppdrag som skribent?
