Jag ska nog lyckas

Under den senaste månaden har ett väldigt egendomligt scenario utspelats i mitt huvud ett par gånger. Alltid på morgonen - vid det där stadiet då man är halvt vaken och halvt kvar i drömmarnas värld. Även fast det handlar om sekunder så hinner man tänka så mycket.
      Så här har det varit:
      Jag vaknar med ett ryck, tittar på klockan och tänker "Helvete! Nu har har jag försovit mig igen. Nu missar jag plugget idag också". Sedan kommer jag fram till att jag inte varit i skolan en enda dag den här terminen. Den här sista terminen, som snart är slut. Jag tänker "Snart kommer det väl en lapp där det står att studiebidraget är indraget. Undrar vad lärarna tänker? Undrar vad de kommer att säga när jag dyker upp i skolan efter min frånvaro? Undrar hur mycket arbete jag har att ta igen? Hinner jag ta igen det innan studenten? Varför ringer aldrig Kaggen och väcker mig? Snart kommer väl ett samtal från rektorn".
      Jag ser en bild av hur Fröken Johansson, Ekka och Fröken Bergstrand jobbar med något mediaprojekt. Jag tänker "Undrar om de bryr sig om att jag inte är där? Imorgon måste jag fan gå till skolan".
      Men sedan, tillslut, kommer jag på mig själv. "Just ja. Jag slutade ju skolan för 4 år sedan".
      Jag skrattar, och somnar lättad om igen.