Jag ska nog lyckas

Idag var jag hemma hos Storebror Thomas och fick för första gången träffa min brorsdotter Freja. Det var verkligen en mäktig känsla att sitta där och hålla i den där lilla varelsen. Har man varit så där liten? Och tyst var hon också, den lilla rackaren. Inte ett ljud sa hon. Hon bara låg där i famnen med sina nyfikna ögon och gäspade.
     Jag ville aldrig släppa ifrån mig henne - men tillslut så tvingade Mor mig att räcka över Freja till henne, vilket jag gjorde väldigt motvilligt.
     Det var först när vi skulle åka hem som Freja började pipa lite - och det ser jag som ett tecken på att hon inte ville att vi skulle åka.