Premiärkänslor

Premiären av division 3 börjar närma sig - och det känns på träningarna. Det är fart, intensitet och närkamper, och det blir väl så när spelare vill visa att de ska spela på lördag.
     Det finns fortfarande mycket som kan bli bättre - men det känns ändå som att vi kommer till premiären väl förberreda och väl rustade för kamp. Det är en skön stämning i laget, och även fast vi inte vunnit alla matcher på försäsongen så känns det ändå som att vi är inne i en vinnartrend. Eller åtminstone en positiv trend.
     Rocco-Malle har visat upp ett fint och stabilt målvaktsspel, samtidigt som Kaggen och Hightower börjar närma sig formen efter att båda två gått skadade till och från under våren.
     Försvaret har sett bättre och säkrare ut under de senaste matcherna, och när Juha väl kommit ikapp, flåsmässigt sett, så kommer det antagligen bli ännu bättre. Speciellt Källberg har imponerat på mig. Eller, snarare inspirerat mer än imponerat - för jag visste ju redan innan att han är grym.
      Sedan har vi mittfältet, där Bot-mannen och Blondie Bubble Boy saknas på grund av skador. Men Kosar har visat bra form de senaste matcherna, Bulgaren börjar komma in i laget mer och mer - och oavsett om Tord har spelat i mitten eller på kanten så har han varit bland de bästa i laget, och det känns tryggt inför på lördag.
      På topp har Lingen levererat förtjänstfullt. Det känns skönt att ha en riktigt målkåt jävel där framme - och att han dessutom är ett rivjärn utan dess like gör ju inte saken sämre. Djurgårdarn' har ännu inte gjort mål i år, men i hans fall så tror jag att det bara kommer att säga "klick" - och då kommer målen att avlösa varandra i ett rasande tempo. Men trots att målen uteblivit så har han ändå levererat, i form av bollmottagare och passningsläggare, vilket har varit såväl viktigt.

     
Nej, det känns bra inför lördag.
      Hur min status ser ut har jag däremot ingen aning om. Det kan bli startelvan, det kan bli bänken, och det kan till och med bli läktaren. Så känner jag, utan att vara naiv eller orealistisk.

      Men det går bättre och bättre för varje träning, speciellt nu när vi börjat träna på gräs. Idag fick jag till och med göra mål, x 2, efter två dyngskott upp i taket. Millo sa att det var det snyggaste han hade sett - och jag tror honom.
      Samtidigt känner jag ett stöd och en tillit ifrån mina lagkamrater, och det känns väldigt tryggt. Det uppskattar jag väldigt mycket - och det gäller att inte göra dem besvikna.
      Jag hoppas så otroligt jävla mycket på att få spela på lördag. Om det blir så är en annan sak. Jag tror inte det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0