Kungsörs BK - Sköllersta IF 18 april 2009 kl 15.00, Runevallen
Så är äntligen lördagen här. Solen skiner - och det känns i luften att någonting stort är på gång. Seriepremiären!
Oj, oj, oj. Jag skulle ge mycket för att få vandra ut med de andra grabbarna idag - i nya matchstället - och ta emot publikens jubel. En premiär är alltid en premiär, och det är någonting speciellt med det.
Jag har startat i en premiär i mitt liv. Det var 2007, och vi var tillbaka i trean igen efter en kort utflykt i tvåan. Jag minns hur stolt jag var när jag vandrade ut där från omklädningsrummet. En kort marsch över grusgången - och sedan in på planen. Precis som jag sett dem göra under alla mina år som boll-kalle, åskådare och supporter.
Man minns alla ens hjältar. Petersén, Jimmy Eriksson, Savela, Jari, Örjan, Selander, Ari, Robban - och på senare år Orrholm, Hedström, Dallas, Putte, Bot-mannen, Semir - och Selander igen.
Nu var man där själv, och tågade in för seriepremiär mot IFK Kumla. Det blev förvisso förlust med 2-1 - men ingenting kan ändra på den stolthet och glädje jag kände inför avspark.
Det är någonting som alla borde känna. Oavsett hur många premiärer man avverkat och oavsett hur många gånger man vandrat den där promenaden på Runevallen så ska den alltid finnas där. Stoltheten. Äran över att få representera Kungsörs BK.
Man måste komma ihåg att det alltid finns en ny boll-kalle, en ny liten åskådare och en ny liten supporter som står där och drömmer om att en gång få vandra in i den rödsvarta tröjan. Det gäller att njuta så länge det varar. Det gäller att njuta just nu. Imorgon kan det vara försent. Då sitter man där på läktaren och drar sig till minnes när man själv var en av de hjältar som sprang ut på en lyckans glada äng. Stoltheten må vara densamma - men nu är nu, och det gäller att fånga det ögonblick som är just nu.
Lycka till idag grabbar!
