Jag ska nog lyckas

Vilket underbart genrep!
     Seger med 4-1 mot Heby, som förra året spelade i division 2 och som på försäsongen spelat oavgjort mot Gröndal (div 1) och vunnit mot VIK (div 2). Gött.
      ...plus att man själv lirade 90 minuter. Gött.
      Vi började dock stirrigt, och till en början trodde jag att det skulle bli en riktigt jobbig match. Men så gjorde Heby 1-0 efter en kvart - på en situation där deras anfallare kom med dobbarna före mot Rocco-Malle, innan bollen rullade in i mål. Väldigt omdiskuterat och slutspelat för Rocco-Malle. Det blev en väckarklocka för oss - och från och med den händelsen så var det våran match helt och hållet.
       Kosar krutade in kvitteringen innan första halvlekens slut, och en bit in på andra halvlek kunde Bot-mannen sätta 2-1 på straff, efter att en Heby-spelare tagit bollen med handen på mållinjen, vilket även resulterade i utvisning. Jag var väldigt nära att gå fram till Bot-mannen och säga: "Jag är sugen". Men jag hade en känsla av att det inte skulle spelat någon roll, så jag lät bli.
       3-1 dunkade Lingen in - innan Kosar fastställde slutresultatet till 4-1 med ny projektil - denna gång med vänstern.
       Oj vilken härlig seger - och oj vad roligt det var att spela. Jag vet inte, men det kändes lite grand som att det var "sista chansen" för mig - och den här gången kan jag i alla fall känna mig nöjd med prestationen. Speciellt första halvleken, då jag vann, eller i alla fall var först in, i några närkamper. I andra hade jag inte så mycket att göra, kändes det som.
       Jag kan förstå om folk tycker att jag gjorde en "jättebra" match - med tanke på hur jävla illa jag har spelat tidigare. Men själv tycker jag inte att jag spelade jättebra. Däremot var det ett stort, och viktigt, steg i rätt riktning. Än är jag inte där jag vill vara. Men dagens match var ett fall framåt.