Jag ska nog lyckas

Igår var jag vild och galen. Idag är jag tom. Eller, igår var jag pinsam. Det stämmer nog bättre. Riktigt jävla pinsam. Jag har bara sett en sekvens på film - men det räcker för att avfärda mig som ett totalt jävla fiasko.
      Alltså, det var en rolig kväll på många sätt - men sättet jag ramlade runt på var väldigt ocharmigt. Jag kommer bara ihåg att jag ramlade.
     Jag var bara inte gjord för dessa dagar.
     Nu bär det av till Karlstad. Det känns lite konstigt. Inte att åka till Karlstad, men att missa matchen idag.
     Vi möter ÖSK Ungdom borta idag, och förutom att det är en viktig match så är det alltid fruktansvärt att inte kunna spela. Jag har missat matcher förut på grund av skador, avstängningar och konkurrens - men det här är första gången, som jag kan komma ihåg, som jag missar en match på grund av att jag är "bortrest".
     Men missförstå mig inte - jag ser fram emot bröllopet. Det var inget svårt beslut att ta, men det var ett jobbigt sådant. Jag skulle vilja dela på mig och vara på båda ställena. Men familjen går först - så är det bara.
     Sedan är jag inte helt säker på att jag fått vara med i helgen ändå, även om jag varit hemma. Jag hade definitivt inte fått starta, och på bänken känns det redan ganska fullt. Men jag vet inte, det beror väl på hur många av de "osäkra korten" som kan vara med och spela.
     Men jag hoppas vi vinner. För jag vinner aldrig.