Stycke ur ett sammanhang
"Han trodde att lyckan var till för alla oss. Men efter 23 år vet han att det inte är så.
Det kommer dagar då han undrar hur det ska bli. Ska han skrapa bort det sår som växer för varje år som går? Han försökte allt. Verkligen allt. Men vad är meningen med det när hon inte ser?
Men inte en enda kyss kan få honom att glömma vad som betydde allt en gång. Ingen annans hud kan få honom så varm, så som det en gång brann. Inga ögon. Inga läppar. Ingen alls.
Han trodde att kärlek var något som alla förtjänade. I filmer säger de så. Men efter 23 år vet han att det inte är så alls.
Det kommer nätter då han gråter för sin egen skull. Men varje morgon är han glad, för han vet att det kommer att bli bra. Fast det är då han ljuger. För vem vill möta dagen i tårar? Hur ska man då orka ta sig upp? Och igenom? Det blir nog bra.
Men inte en enda vind blåser så mjukt som den som en gång förändrade allt. Inte en enda dans varar så länge som den som förtrollade honom.
Inga ögon. Inga läppar. Ingen alls."
Det kommer dagar då han undrar hur det ska bli. Ska han skrapa bort det sår som växer för varje år som går? Han försökte allt. Verkligen allt. Men vad är meningen med det när hon inte ser?
Men inte en enda kyss kan få honom att glömma vad som betydde allt en gång. Ingen annans hud kan få honom så varm, så som det en gång brann. Inga ögon. Inga läppar. Ingen alls.
Han trodde att kärlek var något som alla förtjänade. I filmer säger de så. Men efter 23 år vet han att det inte är så alls.
Det kommer nätter då han gråter för sin egen skull. Men varje morgon är han glad, för han vet att det kommer att bli bra. Fast det är då han ljuger. För vem vill möta dagen i tårar? Hur ska man då orka ta sig upp? Och igenom? Det blir nog bra.
Men inte en enda vind blåser så mjukt som den som en gång förändrade allt. Inte en enda dans varar så länge som den som förtrollade honom.
Inga ögon. Inga läppar. Ingen alls."
Kommentarer
Trackback
