Söndag

Även fast man inte har något jobb eller längre går i skolan så är söndag fortfarande söndag. Den här dagen andas vemod och ångest.
     Förr när man gick i skolan så våndades man inför måndagen som innebar första dagen på en lång skolvecka - och senare när man började jobba var det samma sak man kände inför en ny arbetsvecka. På fredagseftermiddagen var man fri och man kände att man hade hela världen under sina fötter, och sedan kom lördagen som liksom förkunnade friheten. Ingenting var omöjligt på en lördag. Men så kom söndagen som en påminnelse om verkligheten och ens egna dödlighet.
      Det är så dumt. Istället för att njuta av ledigheten en helt vanlig söndag så gick man istället och tjurade över att det snart var måndag. Man kunde ju tro att detta skulle försvinna i och med att man varken studerar eller arbetar - men söndag är fortfarande söndag.
      Jag känner att jag måste ändra på det. Innan det är försent. Imorgon ska jag ta tillbaka kontrollen över mitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0