Den sociala eremiten

"Befinner mig på det högsta av berg. Andas den bästa av luft. Jag vet inte om jag är framme eller om jag är lika vilsen som förut. Med iPoden som enda sällskap, den säger alla ord jag vill höra men aldrig kan få ur mig. "Man får inte vara dum", som den kloka pojken sa.
    Det högsta av berg. Mina vingar har nog vuxit klart, men jag är osäker på om de skulle klara fallet. Om jag tittar ner så ser jag allt det som varit och allt det som jag försöker lämna. Den trygghet som varit mitt liv ska nu bli den trygghet som är min framtid, men jag vet inte riktigt vart jag ska gå än. Vart jag än väljer att gå så blir det nog fel, men rätt i slutändan.
    Den bästa av luft, den gör mig starkare och lugnare än vad jag någonsin varit. Några fiskar flyger förbi, och fastän det ser märkligt ut så känns det väldigt normalt. Rätt.
    Det är lite kallt. Jag kanske får offra ett lillfinger, men har jag tur så kanske det växer ut en helt ny hand. Alla fel jag bär på ramlar av mig i allt raskare takt ju närmare jag kommer toppen. Jag kanske aldrig blir felfri, men tillräckligt rätt för att slippa vandra ensam."

Kommentarer
Postat av: Kim "Casey" Riksost

Underbar text :) känner igen mig i mycket :P

2009-12-20 @ 20:43:24
URL: http://riksost.blogg.se/
Postat av: R

Som jag tidigare har konstaterat så glänser du till ibland eller ja, riktigt skiner faktiskt!

2009-12-21 @ 12:28:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0