Julen 2009
Känslan när jag vaknade idag var "Yes. Jag klarade det. Jag balanserade på gränsen".
Visst, jag halkade till några gånger. Jag hade mina perioder av trötthet, och tydligen tog jag nån på pattarna, men allt som allt lyckades jag hålla en bra nivå. Den som säger någonting annat ljuger.
Jag började hemma hos Fröken Blomberg och Tord, dit även Mr.Tequila, Dale, Wiklund (som jag inte sett på säkert 7 år och som nu hade växt 2 meter och skaffat tidernas basröst, och som fortfarande var lika rolig och trevlig som jag minns honom), Calle&Annassyster, Fröken Johansson och några till kom att ansluta. Sedan begav vi oss till Roasmaster, där det avslöjades att det blir bröllop i sommar. Grattis!
En biltur senare var vi inne i E-tuna. Harrys var smockat, men roligt. Kanske inte i 5 timmar, men de första 3-4 i alla fall. Kanske var det bästa på länge?
Roligast på hela kvällen var nog svarttaxituren hem. Jag och Calle&Annassyster haffade en rolig filur utanför Harrys som vi sedan lurade i att vi var mor och son. Det härjades friskt om barnuppfostran, sex och dylikt, och varje gång chauffören utbrast "Men snälla lilla Gunilla!" så kvävdes jag inombords av skratt.
Ja, så var julen slut för den här gången. På ett sätt var det den kanske bästa julen någonsin, men ändå satt jag där på julafton och kände att det var någonting som saknades. Mitt i all värme och gemenskap fanns en form av tomhet. Det är lite svårt att förklara.
Det var lite lustigt på julklappsutdelningen. Jag hade gett Mor en wake up light-lampa - och hon i sin tur gav sedan mig en likadan. Hon får testa den först och se om det är någonting att ha.
Nu börjar väl nedräkningen inför nyårsafton, som fortfarande står oviss och oklar.
Snart 2010. Ett nytt år att ösa drömmar, förhoppningar och förväntningar på.
