Jag ska nog lyckas

"Högstadiet. En plats för förlorare, drömmare, bullies och idoler. Jag vet inte vem av dem jag var. Jag minns dem som skrattade och dem som jag fick att skratta, och jag minns dem som tryckte upp en mot väggen. Jag minns alla samtal runt de runda borden, och alla promenader, alla samtal, som ägde rum mellan Rökrutan och Pressbyrån.
    Än idag känner jag doften från korridorerna. En gång var skolan det största och mest svårorienterade stället på Jorden, men med tiden krymte salarna och alla gångarna som ledde till dem. Det kanske luktar likadant än idag, men jag skulle tro att skolan inte är större än ett litet förråd om man jämför med hur det en gång var.
    Högstadiet är en förrädisk plats. Vi var alla så olika. Vi var alla i så olika faser i livet. Vissa av oss hade rusat i expressfart på bara några månader, andra hade inte ens gjort en ansats till att börjat rusa, och vissa var långt före redan i början på mellanstadiet. En del kom ikapp under de här 3 åren, en del gick om, och vissa stod kvar vid exakt samma punkt som när allting startade. Högstadiet var en plats för människor som hade växt upp olika snabbt.
    Jag var nog ett barn, en anpassare och en sökare. I den ordningen. Och hon var allt jag inte var. Men på något sätt var vi ändå väldigt lika. På gott och ont. Egentligen var vi nog alldeles för gamla för vårt eget bästa. Vi gick liksom omvägar runt varandra.
    Jag kanske var en idiot. Det är jag nog än idag. Såna som jag är oftast idioter. När jag var stjärngossen med alla betyg var hon en "smoker", och när jag blev hunden med hela skolan så var hon den som pluggade allra hårdast. Det var ju så det var, vi växte upp så olika och i så olika etapper. Jag tänkte inte på det då, men idag så kan jag undra när vi ska växa ikapp.
    Folk skrattade åt mig när jag spelade den där rollen. Men det var ju bara för att jag inte hade någonting annat att spela på. Morgan var inte lika smart då som han är idag, men ha sa det ändå till mig: "Vad är det du försöker bevisa?".

    Högstadiet känns som en förlorad tid idag, och om jag skulle kunna ändra på saker och ting så skulle jag göra det. Fast samtidigt, om jag fick ändra på det som var "jag" då - då skulle ju inte jag vara jag."