En annan värld
För ett par somrar sedan gjorde jag en resa med Storebror Thomas och Brorson Erik. Vi var på väg upp till sommarstugan i Berghamn, som ligger en bit efter Härnösand, men istället för att åka dit direkt så tog vi en omväg - upp till till Borgafjäll i Lappland.
Det ligger bra jävla långt upp i Sverige - och det var en helt sagolik upplevelse. De vyerna man fick se där...de är obeskrivliga.
Det var skog och bergstoppar så långt ögat kunde nå - och det var helt enormt vackert. Jag blev alldeles tagen över att det här faktiskt låg i Sverige, för det var så långt bort ifrån allt man tidigare sett. Man tänker att världen är så stor och att det finns så mycket man vill se och uppleva. Men man tänker aldrig på hur stort Sverige är, och hur många ställen och platser det finns här att se och uppleva.
Det kändes egentligen som en film när man åkte där på vägen förbi all storslagen natur. Thomas kallade resan för Den förlorade världen - och det är precis vad det där. Den här naturen kommer inte att finnas kvar för all evighet, och den blir bara mindre och mindre för varje år som går. Det känns fruktansvärt.
Hur som helst, jag blev mycket positivt överraskad av den här trippen - och därför har jag bestämt mig. I sommar ska jag göra om den här resan. Jag ska ta bilen och bara köra. Det finns ett fint hotell som vid stannade vid och käkade som heter Hotell Borgafjäll, och där hade jag tänkt att bo. Några dagar, en vecka, kanske. Jag tror att det kan bli ganska så fantastiskt.
Det ligger bra jävla långt upp i Sverige - och det var en helt sagolik upplevelse. De vyerna man fick se där...de är obeskrivliga.
Det var skog och bergstoppar så långt ögat kunde nå - och det var helt enormt vackert. Jag blev alldeles tagen över att det här faktiskt låg i Sverige, för det var så långt bort ifrån allt man tidigare sett. Man tänker att världen är så stor och att det finns så mycket man vill se och uppleva. Men man tänker aldrig på hur stort Sverige är, och hur många ställen och platser det finns här att se och uppleva.
Det kändes egentligen som en film när man åkte där på vägen förbi all storslagen natur. Thomas kallade resan för Den förlorade världen - och det är precis vad det där. Den här naturen kommer inte att finnas kvar för all evighet, och den blir bara mindre och mindre för varje år som går. Det känns fruktansvärt.
Hur som helst, jag blev mycket positivt överraskad av den här trippen - och därför har jag bestämt mig. I sommar ska jag göra om den här resan. Jag ska ta bilen och bara köra. Det finns ett fint hotell som vid stannade vid och käkade som heter Hotell Borgafjäll, och där hade jag tänkt att bo. Några dagar, en vecka, kanske. Jag tror att det kan bli ganska så fantastiskt.
Kommentarer
Trackback
