Jag är flummig, jag vet...
Klockan 06.50. 6 minusgrader. Svart. Marken är täckt av frost. Bilen ser ut som en igloo. Dörren har fryst fast. Ett tjockt lager av is på bilrutan.
Det är inte svårt att bli lite smått less då. Men så tittade jag upp mot himlen och fick se den största, klaraste och rundaste måne jag någonsin sett - och all skit försvann.
Jag vet inte varför jag har utvecklat en sådan fäbless för månen, men jag kan inte hjälpa det. Den får mig alltid att drömma och tro på någonting mycket större.
Det är inte svårt att bli lite smått less då. Men så tittade jag upp mot himlen och fick se den största, klaraste och rundaste måne jag någonsin sett - och all skit försvann.
Jag vet inte varför jag har utvecklat en sådan fäbless för månen, men jag kan inte hjälpa det. Den får mig alltid att drömma och tro på någonting mycket större.
Kommentarer
Trackback
