Kap. "Allt det bästa med dagen efter" 3/7
"Jag tänkte skriva en bok och sedan dö. Tänkte säga något som aldrig blev sagt. Men det är ingen här som kan läsa.
Och 15 år senare står vi kvar på samma plats. Och 15 dagar senare har vi hittat någonting nytt att bygga på. För du är svart där jag är vit, och allt som står emellan oss är skit. Och de säger att vi är Hollywoods renaste par.
Om vi betalar av våran skuld så får vi råd att göra det här för våran skull, och det är ingen som kan stå där och peka. När man är hög på ett leende av guld så blir man sårbar, starkare och full, och det är så jag blir när vi leker.
Jag borde kanske tänka på mig själv, lägga upp en plan och en helt ny refräng, och se andra sidan av världen. Men så kommer en sång om bara oss som får mig ur balans och jag tänker att stanna kvar för alltid, ett litet tag. Och andra sidan finns väl alltid kvar om allt skulle dö, men jag tänker bara leva här om du vill att jag vill. Jag kanske låter som en sjöman utan båt.
Jag ser på dig, men dina ögon kan inte hitta mig. Är jag ett främmande mål eller inget som fastnar framför dig?
Dom hånar mig. Dom säger du kan inte få någon tjej. Och ju dummare jag blir så börjar jag tro det dom säger.
Och kanske har dom rätt ändå, och kanske är jag allt dom vill vara. Och kanske ser dom inte dig, och kanske blir det du som räddar mig?
Men ingen lovar ingenting, ingen lovar någonsin. Kanske är det så att evig kärlek blivit omodern? Kanske är det nåt vi ser på film och läser om i historieböckerna?
Tills döden skiljer oss åt - och döden kanske alltid kommer efter 30?
Och 15 år senare står vi kvar på samma plats. Och 15 dagar senare har vi hittat någonting nytt att bygga på. För du är svart där jag är vit, och allt som står emellan oss är skit. Och de säger att vi är Hollywoods renaste par.
Om vi betalar av våran skuld så får vi råd att göra det här för våran skull, och det är ingen som kan stå där och peka. När man är hög på ett leende av guld så blir man sårbar, starkare och full, och det är så jag blir när vi leker.
Jag borde kanske tänka på mig själv, lägga upp en plan och en helt ny refräng, och se andra sidan av världen. Men så kommer en sång om bara oss som får mig ur balans och jag tänker att stanna kvar för alltid, ett litet tag. Och andra sidan finns väl alltid kvar om allt skulle dö, men jag tänker bara leva här om du vill att jag vill. Jag kanske låter som en sjöman utan båt.
Jag ser på dig, men dina ögon kan inte hitta mig. Är jag ett främmande mål eller inget som fastnar framför dig?
Dom hånar mig. Dom säger du kan inte få någon tjej. Och ju dummare jag blir så börjar jag tro det dom säger.
Och kanske har dom rätt ändå, och kanske är jag allt dom vill vara. Och kanske ser dom inte dig, och kanske blir det du som räddar mig?
Men ingen lovar ingenting, ingen lovar någonsin. Kanske är det så att evig kärlek blivit omodern? Kanske är det nåt vi ser på film och läser om i historieböckerna?
Tills döden skiljer oss åt - och döden kanske alltid kommer efter 30?
Kommentarer
Trackback