Kap. "Oktober" 2/2
"Och jag har legat i rännstenen och tagit mig upp igen. Tagit klivet in i de finare salongerna och skrattat åt sånt jag inte känner igen. Samma skit på båda ställena, samma frusna och svarta utanförhet.
Och jag har legat på motorvägen och dansat med änglarna. På min väg hem kom jag närmare en väg jag inte är redo att vandra än.
Och jag har suttit bakom galler och betong för någonting jag inte ens hade gjort. Man hinner tänka mycket på kort tid som oskyldigt dömd och isolerad. Jag skrek mig hes på vägen ut. Jag kunde ha legat i snödrivorna eller gått igenom isen på ån, och moderns lycka i ögonen gick inte att ta miste på när hon fann sin vilsna son.
Och jag har varit han som var för rädd att visa sitt rätta jag, av rädsla för att det inte skulle räcka till. "Titta på den där clownen, han är alltid så där". Jag vet, de skrattade gott när jag horade runt, och deras belåtenhet var som skrynkliga sedlar att leva på ett tag till. Men när sminket började rinna och dreglet tog vid så var det inte lika charmigt längre.
Och jag har varit mannen med rosor som viskade ömma ord i deras öron, lika mycket som jag spytt ner mig själv och snubblat i uppförsbackar. Utkastad, påkastad, inkastad - som en resväska man slänger hit och dit, och fyller med pulver och sprit.
Och jag har druckit piss och skitit ut allt det jävliga igen. Blivit pååkt, frånåkt och omåkt. Blivit bränd och lekt med elden igen.
Och jag har ramlat med flickor på en solstol på Rhodos strand. Och jag var nära att drunkna i en norska på Tylösand.
Jag har skrivit kärleksbrev till någon utan namn och adress. När alla ansikten bleknade ville jag bara ha en vän.
Jag har hoppat från kanten, och sedan ångrat mig tillbaka igen. Jag har letat på dansgolvet efter den kärleken som kan få allt jag gjort till någon nytta. Jag har skrivit låtar som skulle kunna bli någonting någon gång, och jag har vridit ur hjärtat för att få det rent igen. Jag har slagits för saker som inte gjort mig någonting, för smärtan var det enda som kunde få mig att känna mig levande igen.
Jag har varit dum och korkad, jag har varit pålitlig och snäll. Jag har tittat upp mot himlen och sett dina ögon varje kväll.
Och allt jag gjort har inte alltid varit så bra, men det har fått mig att bli till den jag är idag. Och varje dag när jag vaknar så säger jag till mig själv en liten harmlös lögn: Hela världen är min."
