Ensam på en förfest

Vad ska jag göra? Du breder ut dig som ett tjockt jävla moln över staden jag älskar - och du älskar med den. Det enda jag kan göra är att stå bredvid och titta på. En tredje hands statist.
      Är jag osynlig? För du ser rakt igenom mig. Inte till mitt innersta - bara rakt igenom. Nästan hånler.
      Jag kan inte tro att du vill mig ont när du krossar mig. Du är bara oförmögen att se. Vill du inte eller kan du inte?
      Jag vet att jag brinner till synes svagt och på avstånd. Men det borde vara tillräckligt för att kännas. För att brännas.
      Jag öppnar munnen för att blotta mina känslor, men din blick uppmanar mig att låta bli. "Säg ingenting. Det blir bara svårare."
      Kanske att vi båda två är vilsna själar som irrar i omvägar runt varandra. Ingen kan. Ingen vill. Båda vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0