Jag är verkligen en udda figur

Jag är allt bra lustig.
     Av rädsla för närhet och intimt samspel så stöter jag bort de personer som, konstigt nog, vågar sig närma mig. Jag stöter bort dem och ställer mig på behörigt avstånd - för jag tror att det är det rätta.
     Därefter, när jag står på behörigt avstånd, så tittar jag på personerna, som nu inte vill närma sig mig - och då plötsligt känner jag att jag vill ha dem.
     Det har inte hänt bara en gång. Någon närmar sig, jag kör taggarna utåt, personen backar - och sedan när hon backat tillräckligt långt så vill jag ha henne.
     Det är både frustrerande och förbryllande.
     Får ta upp det med min psykolog.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0