En av de lyckligaste dagarna...
Jag sitter och skakar just nu. Jag är så glad så jag vet inte vart jag ska ta vägen någonstans.
BLINK 182 HAR ÅTERFÖRENATS!!!!!!!!!!!!!
Inatt stod de på scenen tillsammans för första gången på 4 år, då de delade ut pris för bästa rockalbum på Grammy awards. Där lät de hälsa:
- We used to play music together, and we've decided to play music together again. Blink 182 is back.
På deras hemsida går det också att läsa att de nu är i studion för att skriva och spela in ett nytt album, och att de förbereder för att turnera över hela världen igen. "Friendships reformed. 17 years deep in our legacy."
Efter tre år är stridsyxan nergrävd. De tre vännerna har hittat tillbaka till varandra efter Travis flygolycka.
Detta är så...jag är så...jag menar...det är så...jag så obeskrivligt lycklig. Blink 182 betyder nästan lika mycket för mig som Oasis. Jag har hört allting som går att höra, jag har sett allt rörligt matrial som går att se, jag har läst så gott som allt som går att läsa om dem - Blink 182 är mer än ett band och musik för mig. Jag är så lycklig.
De här senaste fyra åren har det varit svårt att förstå att de inte finns längre, för deras musik har hela tiden fortsatt att vara så levande. Det har inte gått att förlika sig med tanken att någonting så bra inte längre finns. Men nu behöver jag inte bekymra mig över det längre. Nu är de tillbaka.
Jag är så lycklig.
