Vilka bekymmer man har
Vet ni vad jag kan tycka är väldigt jobbigt? Det är när man hamnar i situationer där man möter någon, i bilen eller till fots, och man inte vet om man ska hälsa eller låta bli.
Jag tror ni vet vad jag snackar om. När man möter en människa som man känner fast ändå inte känner. Det kanske är en vän till en vän, eller en vän till en vän som är en av dina vänner. Man kanske har träffats på en fest någon eller några gånger och där utbytt ett par ord med varandra, lite oskyldigt så där som det alltid är med alkohol i kroppen.
Men sedan, när man träffas ute i den stora vida världen, långt ifrån tryggheten av din vän som är vän med denna person - då ställs man alltid inför samma dilemma. Hälsa eller inte hälsa?
Det kan ju då bli som så att personen inte hälsar tillbaka - och då förbannar man sig själv för att man var så patetisk som hälsade. Eller så hälsar den andra personen, medan man själv inte hälsar, och då känner man sig dum för det. Eller så hälsar ingen, och då blir man lite småsur över att den andra personen inte hälsade. Typ "Va fan i helvete, vi snackade ju med varandra på den där festen? Vi är ju bekantas bekanta med varandra? Varför hälsade inte svinet för?".
Det ideala är ju såklart om båda hälsar. Då blir det oavgjort och ingen behöver känna skuld eller skam. Även om det finns risk för tankar som "Hmm, undrar om han/hon hälsade bara för att jag hälsade? Undrar om han/hon hade hälsat om jag inte hälsade?". Eller klassikern "Aha! Hon hälsade. Undrar om hon gillar mig? Jag tror att vi skulle kunna passa bra ihop. Gifta oss och få några vackra barn. Det kanske är hon och jag ändå?".
Jag tror ni vet vad jag snackar om. När man möter en människa som man känner fast ändå inte känner. Det kanske är en vän till en vän, eller en vän till en vän som är en av dina vänner. Man kanske har träffats på en fest någon eller några gånger och där utbytt ett par ord med varandra, lite oskyldigt så där som det alltid är med alkohol i kroppen.
Men sedan, när man träffas ute i den stora vida världen, långt ifrån tryggheten av din vän som är vän med denna person - då ställs man alltid inför samma dilemma. Hälsa eller inte hälsa?
Det kan ju då bli som så att personen inte hälsar tillbaka - och då förbannar man sig själv för att man var så patetisk som hälsade. Eller så hälsar den andra personen, medan man själv inte hälsar, och då känner man sig dum för det. Eller så hälsar ingen, och då blir man lite småsur över att den andra personen inte hälsade. Typ "Va fan i helvete, vi snackade ju med varandra på den där festen? Vi är ju bekantas bekanta med varandra? Varför hälsade inte svinet för?".
Det ideala är ju såklart om båda hälsar. Då blir det oavgjort och ingen behöver känna skuld eller skam. Även om det finns risk för tankar som "Hmm, undrar om han/hon hälsade bara för att jag hälsade? Undrar om han/hon hade hälsat om jag inte hälsade?". Eller klassikern "Aha! Hon hälsade. Undrar om hon gillar mig? Jag tror att vi skulle kunna passa bra ihop. Gifta oss och få några vackra barn. Det kanske är hon och jag ändå?".
Kommentarer
Trackback
