Jag ska nog lyckas

Uah! Nu har jag läst ut Jens Lapidus andra roman Aldrig fucka upp, som är en uppföljare till Snabba cash.
      Den var, precis som debuten, jävligt bra - även om de skiljer sig något åt tempomässigt. Där Snabba cash är genomgående intressant och spännande så har Aldrig fucka upp en något långsammare startsträcka, för att sedan efter lite mer än halva boken eskalera i en grandios final.
      Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jens Lapidus är en fantastisk författare, vars språk och berättarstil tilltalar och fascinerar mig väldigt mycket. Utan att på något sätt jämföra mig med honom så kan jag känna igen mig mycket i hans teknik och hantering av ord och meningsuppbyggnader.
      Jens Lapidus har planerat för en triologi, vilket är väldigt välkommet - men det skulle också vara mycket intressant att se om han kan skriva på något annat sätt än just så som han använder språket i Snabba cash och Aldrig fucka upp.
      Shit the same. Efter den här boken har jag två liknande romaner som ligger och väntar - men det känns som att jag behöver ett kort miljöombyte nu. Därför kommer jag att påbörja en annan mästerlig skribents verk - nämligen Mats Olssons En pinne i skogen.